I skånska Skurup är Sverigedemokraterna största parti.
Strax innan jul röstade SD, med benäget bistånd från Moderaterna och det lokala Skurupspartiet, igenom ett slöjförbud i kommunens skolor. Du läste väl rätt: ett slöjförbud i kommunens skolor. Det gäller alltså inte bara bara eleverna utan även lärarna och annan skolpersonal.
Ett beslut som skapat betydande protester och en eldfängd debatt över hela landet. Det är bra. För det här är en fråga utan självklara svar.
Debatten om vad slöjan symboliserar blir i en västerländsk kontext lätt förvirrad. De kläder vi bär framhäver vår personlighet, vi visar vem vi är, var vi har våra kulturella rötter. Samtidigt är en slöja ett plagg som blivit politiserat av islamistiska krafter med en dagordning fjärran från vårt demokratiska samhälle. Lägg därtill en symbol för kvinnoförtryck.
Men om en myndig kvinna ändå, av vilket anledning det än må vara, bär slöja. Vad gör vi då? Tanken på att staten, eller i Skurups fall kommunen, ska bestämma hur vi får klä oss offentligt är inte tilltalande. Självklart går det en gräns vid förargelseväckande beteende och förbjudna symboler (hets mot folkgrupp).
Men i övrigt? Det borde den praktiska situationen få avgöra.
Med barn är det annorlunda.
Mer om det lite senare.
Att införa ett slöjförbud har betydande likheter med att införa ett förbud mot tiggeri. Frågan som behöver ställas är vad som är det egentliga syftet bakom slöjförbudet. Precis som med förbudet mot tiggeri. I Skurup handlade det inte om ett förbud mot religiösa och kulturella symboler, utan om ett förbud mot slöjan, ett plagg som starkt förknippas med islam.
Det behövs ingen raketforskning för att dra paralleller mellan slöjförbud och den islamofobi som breder ut sig i Sverige och i övriga Europa.
Delar av det svenska samhället har blivit så fördömande, så snabbt att peka ut minoriteter som roten till det mesta som är ont. Ibland är det så, oftast inte. Helt klart är i varje fall att det öppna, liberala och inkluderade svenska samhället inte längre är en självklarhet. Då hade politiker av olika kulörer inte velat förbjuda vuxna personer att klä sig som de vill.
Med barn är det annorlunda.
I Skurup har slöjförbudet fått minst sagt oanade konsekvenser. Innan förbudet kom cirka fem elever till skolan i slöja. I dag är de 20, en 400-procentig ökning. Mattias Leidholm är rektor på Prästamosseskolan. Han tolkar i en intervju med nyhetsbyrån TT utvecklingen som att de är stolta över sin kultur, att de är stolta över sitt ursprung.
Så kan det säkerligen vara. Och det hade varit bra om det stannat där. Men förmodligen är det inte bara så. Risken är att eleverna – kanske utan att själva vara medvetna om det – blir ett slagträ i den politiska och kulturella debatten. Och så får det naturligtvis inte bli.
Det här är en fråga som behöver diskuteras, och diskuteras grundligt och förutsättningslöst. Bäst hade naturligtvis varit om politiker på nationell nivå tog tag i problematiken. Kom fram till en gyllene medelväg mellan förbud och inte förbud. Att vuxna ska ha rätt och möjlighet att bära slöja, om de så vill, samtidigt som barn skyddas mot det förtryck som slöjan riskerar att bli.
Fotnot: Att förbjuda skolelever att bära slöja är inte tillåtet enligt nuvarande lagstiftning. Den bedömningen gör Skolverket. Ett förbud skulle strida mot religions- och yttrandefriheten.