Barn i förskoleklass och i grundskolan har skolplikt.
Men det är deras föräldrar som riskerar att få ta konsekvenser om barnen inte tar del av verksamheten och undervisningen. I extrema fall kan en kommun besluta att föräldrar beläggs med föreläggande och vite.
Skolplikten är utformad både som en skyldighet för eleven att delta, men även som en rättighet för barn och ungdomar att ta del av den skolundervisning som erbjuds. Enda anledningen till att inte behöva följa skolplikten är om det finns så kallat giltigt skäl. Ett sådant inkluderar exempelvis sjukdom eller beviljad ledighet.
För de minsta barnen råder inte skolplikt. Barnomsorg är frivilligt, men för många familjer är det en grundläggande pusselbit i att överhuvudtaget ha ett fungerande liv och jämställda förhållanden. För barnen ger förskolan sociala färdigheter som är viktiga redskap för att utvecklas som personer.
Att kommuner tillhandahåller barnomsorg för de minsta är självklart, men det ska givetvis kombineras med en rimlighetsprincip.
Att barnomsorg ska erbjudas är inte detsamma som att det ska eller kan tillhandahållas överallt. Underlag måste finnas för att det ska vara ekonomiskt gångbart, samtidigt som kostnaden för att inte ha tillgänglig barnomsorg också måste vägas in i ekvationen.
Norran har de senaste dagarna rapporterat om situationen för barnfamiljer i Fällfors utanför Byske. Flertalet familjer tvingas köra 12 mil varje dag, 60 mil i veckan, för att hämta och lämna sina småttingar på den kommunala förskolan i Byske. För många påverkar pendlingen både jobb och familjeliv på ett negativt sätt. Klimataspekten är en annan faktor.
Skellefteå kommun står på sig och anger i Norran ”cirka 18 barn” som brytpunkt för att det ska vara ekonomisk försvarbart att starta lokal förskoleverksamhet i Fällfors.
Enligt kommunen finns det endast nio barn i Fällfors, medan föräldrarna som Norran pratat med anger 16 – och att fler på väg.
Oklarheterna måste redas ut. En differens på två barn torde inte omöjliggöra en viss kommunal flexibilitet.
Det är inte bara föräldrar som oroas över att barnen i byn inte har lokal barnomsorg. Till Norran säger Mathias Persson, vd på Compositbalkonger AB, som sysselsätter 19 personer, varav hälften är bosatta i närområdet, att bristen på barnomsorg gör det svårt att bo och att jobba i Fällfors och att det i sin tur kan påverka möjligheten att överhuvudtaget kunna driva företag i glesbygd.
Samhällskontraktet är bräckligt. Invånare och kommuner har inte alltid samma syn på vad som är rimligt och vad som inte är det. Om fällforsföräldrarnas siffror stämmer, och Skellefteå kommun inte vill tillhandahålla lokal barnomsorg på grund av att det finns två barn för lite, borde bygdens företag och föräldrar slå sig samman och starta privat förskoleverksamhet.
För det lokala näringslivet finns det ett uppenbart intresse i att ha så utvilade och harmoniska medarbetare som möjligt.
Barnomsorg är också bygdomsorg.
Csaba Bene Perlenberg