Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) talar på partistämman i Västerås.
Det är bra när partier visar sitt tryne.
Om det sedan är vackert eller fult är upp till betraktaren att avgöra.
Moderaterna har varit samlade till partistämma i Västerås. Det tryne som visades upp där var konservativt. De gamla Moderaterna, som blev nya, har blivit gamla igen. De liberala vindar som blåste under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare är som bortblåsta. Den högergir som inleddes av Anna Kinberg Batra har fullföljts av Ulf Kristersson. De Nya Moderaterna är döda och begravda.
Nu vet man var man har Moderaterna igen. I en populistiskt konservativ kontext ropar partiet efter tuffare kriminalpolitik, skärpt migrations- och integrationspolitik och stora skattesänkningar. Och så, för att vara riktigt säkra på att budskapet gått fram, ropar man på vargen också. När man ändå håller på att ropa.
Och det är det som Moderaterna ska göra under återstoden av mandatperioden – ropa mer och högre, bli mer konfrontativa i sin oppositionsroll.
Moderaternas vägval var väntat. Den som trodde och hoppades på en ny borgerlig allians – inom överskådlig tid – gör bäst i att tänka om. För det är precis vad Moderaterna gjort i synen på Sverigedemokraterna, tänkt om. De har insett att utan någon form av samverkan med SD förblir drömmen om att åter komma till makten bara en dröm.
För Centerpartiet torde det vara omöjligt att ingå i en eller annan konstellation som är beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Tyvärr är jag inte lika säker vad gäller Liberalerna. Det är ingen hemlighet att flera av partiets toppar ogillar Januariöverenskommelsen. Om sedan dörren mot SD är öppen, stängd eller står på glänt är svårt att bli riktigt klok på.
Hur som helst. Nu när Moderaterna ideologiskt svängt till höger, och öppnat dörren på glänt för någon sorts samverkan med Sverigedemokraterna, är partiet med stormsteg på väg att förverkliga Jimmie Åkessons dröm; ett tredje block i svensk politik, ett konservativt sådant bestående av moderater, kristdemokrater och sverigedemokraterna. Må det icke bli så.
Årets upplaga av Sober October, den åttonde i ordningen, går mot sitt slut. Det är ett arrangemang som är tänkt ska ifrågasätta alkoholnormen och ”väcka samtal och reflektion om den egna och samhällets relation till alkohol”. Det borde Moderaterna också göra, reflektera kring alkoholnormen och samhällets relationen till alkohol.
Vår alkoholpolitik har tjänat oss väl genom åren. Det är ingen tillfällighet att alkoholkonsumtionen och de kroniska alkoholskadorna i Sverige är bland de lägsta i Europa. Svenskarnas drickande fortsätter också att minska, visar nya siffror från CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning).
En bidragande orsak kan vara att Sverige hållit fast vid en restriktiv alkoholpolitik. En restriktivitet som bland annat omfattar ett begränsat antal butiker med begränsat öppethållande.
Nu vill Moderaterna slå sönder den framgångsrika svenska alkoholpolitiken. M ska driva på för att starköl och vin (upp till 20 volymprocent) ska kunna säljas i vanliga butiker. Partiet ska verka för att tillåta gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholdrycker. Systembolaget ska ha öppet på söndagar. Och sist men inte minst ska Systembolagets alkoholmonopol avskaffas.
Och så drog partistämman fram frihetskortet.
Utan någon som helst tanke på att det som är frihet för den som utan problem kan hantera sitt drickande är ett fängelse för missbrukaren.
Det brukar sägas att när alkoholen går in går vettet ut, i vissa partier behöver inte ens alkoholen gå in i alkoholfrågor för att vettet ska gå ut.