400 judar dödades eller tvingades att begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ner och över 7 500 butiker vandaliserades. Kristallnatten, natten mellan den 9 och 10 november 1938, utgjorde kulmen på den massiva pogromen mot judar i Tyskland.
Efterkrigstidens uppgörelse med nazisternas avskyvärda brott har mött motstånd. 80 år efter Kristallnatten vittnar judar, inte minst i Tyskland, om att antisemitismen ökar. Ser du annorlunda ut, är du annorlunda får du vara beredd på att utstå spott och spe. Även här i Skellefteå.
I Umeå tvingades Judiska föreningen att lägga ner sin verksamhet efter återkommande hot och trakasserier från nazister. Synagogan i Göteborg har attackerats av maskerade män som kastade molotovcocktails mot byggnaden. Malmö har blivit ökänd för sin antisemitism.
Obehagliga ekon från 1930-talet.
Men det är inte bara judarna som är drabbade. Dagens skolbarn tvingas lära sig betydelsen av ord som antiziganism, islamofobi, afrofobi, transfobi och en hel del annat. Samtidigt bidrar förslag från politikerhåll om förbud mot tiggeri till att normalisera synen på tiggare som mindre mänskliga och mindre värda än andra.
Här i Skellefteå är det främst Moderaterna och Sverigedemokraterna som driver den frågan.
Skuggan av Kristallnatten och Förintelsen faller tung över vår europeiska historia, och ska också så göra. Kampen mot antisemitism, främlingsfientlighet och rasism är vårt gemensamma ansvar.
Tyvärr har svenska medier en tendens att glömma, rentav ignorera, antisemitism, rasism och hat. Inte de stora spektakulära idiotierna, som haten och hoten i Umeå och i Malmö, utan det som faktiskt göder hotet och hatet. De vardagliga kommentarerna och händelserna som normaliserar tanken om att det inte är okej att ha olika sexuella preferenser, olika religion eller etnicitet.
Det sägs att man ska lära av historien. Det har man försökt att göra i Tyskland. Landet har en tydlig lagstiftning mot hatbrott och rasistiska organisationer. Medvetenheten om vikten av att bekämpa antisemitism och annan rasism har varit stor. Arbetet har också varit förhållandevis framgångsrikt. Men nu tycks hatet mot judar öka igen.
Förra året registrerades 1 504 antisemitiska hatbrott i Tyskland, enligt myndigheternas statistik. Det är en ökning med 2,5 procent jämfört med året innan. Men de drygt 1 500 hatbrotten är som alltid när det gäller den här typen av statistik bara toppen på ett isberg. Enligt en studie från Universität Bielefeld upplever nästan åtta av tio tyska judar att antisemitismen ökat på senare år.
Tyvärr ser det inte mycket bättre ut på våra breddgrader. Här handlar det bland annat om samerna. Två av tre samer har blivit utsatta för rasism, enligt en ny rapport från Vaartoe, centrum för samisk forskning i Umeå. Ju öppnare man är med sin samiska identitet desto mer utsatt blir man. Närmare nio av tio renskötare säger sig ha upplevt rasism.
Det är en hel arsenal av åtgärder som behövs för att vi i Sverige ska komma åt problemet med antisemitism och annan rasism. Det handlar om allt från fler ingripanden och åtal, via bättre förundersökningar till hårdare straff. Samhället måste på ännu fler sätt än i dag visa att man inte tolererar antisemitism och annan rasism.
Trots alla varningssignaler är vi ganska naiva i Sverige. Förmodligen har det att göra med att vi sluppit uppleva diktaturens alla fasor.
Ännu så länge ligger kristallnattens glas kvar på våra gator, så även i Skellefteå.