Antisemitism. Skandalerna i SSU i Skåne är bara det senaste av en rad sammanhang där socialdemokrater visat flathet inför hat mot judar i Malmö.
Det unkna och rentav farliga idégods som nyligen blottlagts i SSU Skåne är häpnadsväckande.
I det tredje största distriktet i ungdomsförbundet styr en falang med fundamentalistiska åsikter. Flera aktiva i SSU Skåne har delat både våldsbejakande och antisemitiska inlägg på sociala medier.
Förra året bjöd SSU Malmö in en radikal muslimsk predikant. Han bedöms av experter som en framträdande föreläsare i den salafistiska miljön.
Det handlar med andra ord inte om enstaka misstag.
Det är extra allvarligt att antisemitismen visat sitt fula tryne i just Malmö där judar under en längre period trakasserats. Kommunens tidigare starke man, Ilmar Reepalu (S), var helt tondöv i dessa frågor. Svenskar med judisk börd känner sig fortfarande tvingade att dölja sin tillhörighet eller rentav lämna staden.
Det är en stor tragedi. Socialdemokraterna som fortfarande styr kommunen måste mycket tydligare markera mot hatbrott, våld och Israelhat – även i de egna leden.
Det är också djupt oroväckande att inte fler ledande socialdemokrater kraftfullt tagit avstånd från vad ungdomsförbundarna i söder ägnat sig åt under många år. Kan aktiviteterna och idéutvecklingen verkligen ha undgått partiledningen och andra profilerade socialdemokrater?
Även efter avslöjandena har socialdemokratiska ministrar och kommunalråd varit plågsamt tysta. SSU:s ordförande Philip Botström har förvisso rutit till mot Skånedistriktet och två personer i dess ledning har uppmanats att lämna sina uppdrag. Nu pågår en intern utredning under några veckor för att lösa krisen.
Underliggande finns en konflikt mellan å ena sidan en grupp som ligger långt, långt till vänster inom SSU och å andra sidan en grupp med mer religiöst influerade uppfattningar. Båda grupperingarna är dock djupt kritiska till marknadsekonomi och västvärlden – och då i synnerhet USA och Israel. Mönstret känns igen från vänstervågen efter 1968.
Stödet för den liberala demokratin är fortfarande inte självklart inom vänstern. Inte ens inom den socialdemokrati som just nu säger sig markera kraftfullt mot likartade tendenser inom den nationalistiska högern. Socialdemokraterna måste hålla rent i sitt eget hus för att vara trovärdiga.
Att Per Ahlmarks bok ”Vänstern och tyranniet” i dagarna ges ut i en nyutgåva är därför av stor betydelse. Liberalen Per Ahlmark gick i denna stridsskrift till försvar för mänskliga rättigheter och demokrati – och till storms mot figurer inom vänstern som inte respekterade dessa grundläggande värden.
I boken som ursprungligen gavs ut 1994 beskriver Per Ahlmark lidelsefullt vad han kallade för ”det galna kvartsseklet”.
Det är fortfarande skakande läsning om den flathet inför förtryck och diktatur som utmärkte vänstern under 1970- och 1980-talen.
Ett av Ahlmarks bärande budskap var att om man inte bjuder motstånd mot diktaturkramare och andra totalitära krafter så är man en medlöpare.
Det är en ledstjärna att hålla högt. Det vore välgörande om SSU:s ledning beställde ett stort antal exemplar av ”Vänstern och tyranniet” och använde den i sina interna utbildningar och diskussioner.
Sofia Nerbrand