Det finns bra och det finns dåliga kommunala skolor, bra och dåliga friskolor, och det finns bra och dåliga skolor med religiösa förtecken.
Det är en sanning utan modifikation som man ska ha med sig när man diskuterar och kritiserar friskolor med konfessionella inslag. Det är aldrig de skolor som fungerar bra, som bedriver en klanderfri verksamhet, som följer regler, lagar och förordningar, som är problemet. Det är de skolor som inte gör det. Och de skolorna ska inte få bedriva skolverksamhet.
På onsdagen överlämnade utredaren Lars Arrhenius förslagen om nya regler för friskolor med konfessionell – det vill säga religiös – inriktning till utbildningsminister Anna Ekström (S). Mycket handlar om att skärpa kontrollen av de befintliga skolorna och dess ägare. Det är bra. Det behövs en grundlig analys av vad som pågår och inte pågår i landets religiösa friskolor.
För det har förekommit övertramp, allvarliga sådana. Både i friskolor med kristen inriktning och i friskolor muslimsk. Från religiöst färgad undervisning via grova ekobrott till samröre med terrorstämplade IS. Från könsuppdelade lektioner via obligatoriska morgonsamlingar med bön och bibelläsning till att jämställa den kristna skapelseberättelsen med vetenskapens teorier.
I Sverige finns 72 religiösa grundskolor, enligt Skolverkets skolenhetsregister. Ett tiotal är muslimska, en är judisk och resten är kristna. Knappt en procent av grundskolans elever går på en konfessionell grundskola.
En av utredningens hetare frågor har varit etableringsstoppet, det vill säga ett förbud mot att starta nya religiösa friskolor. Förslaget kommer från början från Liberalerna. Sedan hakade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet på. Förslaget finns inskrivet i januariavtalet. Vänsterpartiet lär inte säga nej. Vilket innebär att det finns en majoritet i riksdagen.
Om ett sådant förbud är möjligt att genomföra är en helt annan sak. Utredaren Lars Arrhenius ser uppenbara juridiska svårigheter. Ett förbud riskerar att bryta mot lagar och konventioner. Men det tycks inte bekymra utbildningsminister Ekström nämnvärt. Hon hoppas kunna presentera ett lagförslag under mandatperioden.
Det finns mycket att vinna på skärpta villkor och skärpt tillsyn av friskolor med konfessionella inslag, ja, friskolor överhuvudtaget, ja, skolor överhuvudtaget, även de kommunala. Att friskolors ägare och ledning ska prövas utifrån ett demokrativillkor – de som motarbetar det demokratiska styrelseskicket ska kunna stoppas från att starta en friskola – är till exempel välkommet.
Men att stoppa nya religiösa friskolor, som de fyra partierna bakom januariöverenskommelsen vill, och kanske på sikt, som Socialdemokraterna vill, helt förbjuda religiösa friskolor? Är det rätt väg att gå? Redan i dag måste undervisningen vara icke-konfessionell. Alla former av religiösa inslag ska vara frivilliga.
Så vad det egentligen handlar om – förutsatt att skolorna uppfyller skollagens skrivningar – är att förbjuda nya skolor, kanske också gamla, att ha religiösa kringaktiviteter och inriktningar.
Vi ska ställa tydliga krav på religiösa friskolor. Undervisningen ska bedrivas på samma värdegrund och enligt samma läroplan, oavsett huvudman och inriktning. Men att förbjuda religiösa friskolor, som Socialdemokraterna vill, är att nedvärdera religionens betydelse för så många, både svenskar och utrikes födda.
Toleransen gentemot religiösa friskolor, oavsett om de är kristna, muslimska eller judiska, handlar också om acceptans och frihet till religion.