”Vi tänker på våra barn som inte kommer att känna sig trygga i sitt eget bostadsområde.” ”Vem kommer vilja köpa en tomt vid ett gruppboende?” ”Detta skulle vara katastrof för området och dess framtid.”
Det är några exempel på den oro som har uttryckts i grannyttranden till Södertälje kommun, där företaget Attendo planerar att bygga två LSS-boenden för 12 personer med autism eller downs syndrom. Tänk att ett dussin nya grannar kan väcka så starkt motstånd. Oron i Södertälje är dessvärre inte unik på något sätt.
Kenneth Fahlesson, socialnämndens ordförande (S) i Skellefteå kommun, berättar att det har funnits protester även här, exempelvis mot att beslutet att bygga en gruppbostad med sex lägenheter på Fältjägarvägen på Prästbordet.
De särskilda boendeplatserna ska invigas 23 augusti, och Fahlesson menar att motstånd mot LSS-boenden kan bero på att människor inte har tillräcklig kunskap. Personer med funktionsnedsättning som behöver ett särskilt stöd ska ha en bra livsmiljö och naturligtvis få finnas i samhället, men vi kan alltid bli bättre på att informera de närboende och andra som berörs, säger han.
I Södertälje framgår av protestbreven att de boende fruktar att personer på LSS-boendet kan vara störande, aggressiva och farliga. De flesta säger sig vara rädda för att boendet ska drabba barnen, någon skriver att det uppstår en risk för fysiska överfall. Så mycket rädsla, helt i onödan.
När jag studerade hade jag ett lärorikt sommarjobb på ett gruppboende för just personer med downs syndrom och autism i en Stockolmsförort. Jag fick förmodligen jobbet för att det rådde personalbrist på sommaren, någon särskild erfarenhet hade jag egentligen inte.
Arbetsuppgifterna gick ut på att ordna rätt doser av medicin till dem som behövde det, väcka de boende, laga mat och äta tillsammans i köket, gå ut och kanske göra något roligt om dagarna, för att på kvällen hjälpa de boende med tandborstningen.
En kvinna på gruppboendet var förtjust i schlager, en annan hade dockor och bilder på bebisar i hela sin lägenhet, en tredje hade i decennier samlat på tidningsklipp om det Socialdemokratiska arbetarpartiet. De boende kunde mer än vad mina fördomar anade. Och de var snälla, glada människor.
Det finns en utbredd not in my back yard-kultur där exempelvis funktionsnedsatta, missbrukare och nyanlända alltid ska bo ”någon annanstans”. Kommunpolitiker i såväl Södertälje som Skellefteå gör helt rätt i att inte gå obefogade fördomar och överdriven rädsla till mötes.