Ja, säga vad man vill om folkhälsominister Gabriel Wikström (S), men han tar i varje fall sitt uppdrag på största möjliga allvar.
Alltför stort allvar tycker vissa.
Först gav han sig på rökarna – det han gjorde alldeles rätt i – vilket fick vissa liberaler (och rökarna) att likt rökringar gå i taket: Vems frihet ska vi värna när det gäller ja eller nej till rökfria utomhusmiljöer? Är det rökarna eller människorna som inte tål tobaksrök som ska ha företräde?
Det kan man fråga sig när rökning kostar samhället cirka 30 miljarder kronor årligen.
För att använda sig av Socialdemokraternas egna beräkningar hade man för de pengarna kunnat anställa omkring 30 000 fler i välfärden. ( Dagens Nyheter 4/4 2016)
Först gjorde Gabriel Wikström sig ovän med rökarna sedan med snusarna och nu har turen kommit till socker, salt och sittfläsk.
– Sitta är bland det farligaste man kan göra. Det är det nya röka, sa förbuds-, förlåt folkhälsoministern, och konstaterade i samma andetag att ”stillasittande påverkar hela ämnesomsättningen”. ( Aftonbladet 7/5 2016)
Folkhälsan är oerhört viktig och att sträva efter en god sådan är sannerligen ingenting att skämta om. Och nu när vi äntligen har fått en folkhälsominister som tar sitt ämbete på största möjliga allvar borde allt vara frid och fröjd.
Alltför mycket stillasittande, bruk av tobak och alkohol, felaktig kost och andra onyttigheter leder till fetma och hjärt- och kärlsjukdomar. Vill man så kan man också anlägga ett socioekonomiskt perspektiv på det hela. Övervikt bland unga är betydligt vanligare i utanförskapsområdena än i de omkringliggande villakvarteren.
Så nu ska experter på Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket ta fram förslag på insatser, för att försöka förhindra en fetmaepidemi, den största hälsopolitiska satsningen på tio år.
Men ingenting är så gott så att det inte för någonting ont med sig.
Det gäller att kunna skilja på folkhälsa och kroppsideal. Hård träning lönar sig, det är sunt att träna några gånger i veckan och vara noga med vad man stoppar i sig.
Däremot är ett ideal bara ett ideal, det är långtifrån alla som ens har en kropp med de rätta förutsättningarna. Alla kvinnor har inte stora bröst, smala, långa ben, fast rumpa och platt mage , precis lika lite som alla män har svällande arm-, ben- och bröstmuskler och en fast rumpa.
Gabriel Wikström lär, om han får sitta kvar efter statsminister Stefan Löfvens kommande (S) regeringsombildning, att lägga åtskilliga skattemiljoner på att förbättra den svenska folkhälsan. Den satsningen är inte bara välkommen, den är nödvändig.
Däremot gäller det att se till att strävan efter en sund själ i en sund kropp, som den gamle romaren Juvenalis diktade i sin tionde satir, inte övergår i en statligt subventionerad destruktiv kroppsfixering.