Någonting håller på att gå sönder.
Det är ett uttryck som den förre S-ledaren Håkan Juholt ofta använde, och som blivit populärt bland dagens socialdemokrater.
När nu statsminister Stefan Löfven (S) säger sig ”förstå människors oro” för att ”någonting håller på att gå sönder”, hade det varit klädsamt om regeringen fört en politik som syftar till att minska till exempel de regionala klyftorna – inte öka dem.
Till slut insåg landsbygdsministern, norrbottningen Sven-Erik Bucht (S) den regionalpolitiska galenskapen i en kilometerbaserad skatt på lastbilstransporter. Den hade med kirurgisk precision slagit mot de långa avstånden i Norrland, mot viktiga delar av svensk basnäring.
Kan man hoppas på en upprepning vad gäller flygskatten? Att någon klok minister till slut inser den regionalpolitiska galenskapen i att straffbeskatta privatpersoner och företag som inte har några rimliga alternativ till flyget.
För att inte tala om den med automatik årligen höjda bensinskatten.
Allt det är genomförda, planerade eller tillfälligt bordlagda skattehöjningar, som alla slår mot de delarna av Sverige där det är glest mellan samhällen och gårdar. Där bussen slutat gå och där tunnelbana är någonting man bara ser på film.
Förstår regeringen människors oro?
Förstår regeringen företagens oro?
Förstår inte regeringen att flygskatten är ett slag i luften, som enligt utredningen inte kommer att få några avgörande effekter på klimatutsläppen, som mest 0,2 miljoner ton per år, motsvarande några dygn av vägtrafikens utsläpp.
Det är viktigt att försöka leva som man lär. Även om man är rödgrön politiker.
Regeringen motiverar en svensk flygskatt av att finansministerns lador behöver påfyllning, och av miljöskäl. Ska miljöskälen bli trovärdiga måste inte minst regeringspartiernas politiker föregå med gott exempel. Sluta flyga till och från Stockholm, ta tåget i stället.
Det vill Andreas Westerberg, Liberalernas gruppledare i Skellefteå, att kommunens politiker och tjänstemän ska göra när de reser i tjänsten. Leva som de lär. Han vill att en ny resepolicy, som innebär att alla resor i framtiden ska ske med buss eller tåg införs. Det hade varit ett välkommet bidrag – om nu flygskatten införs av miljöskäl.
Och eftersom flygskatten i grund och botten handlar om rödgrön uppfostran, att få svensken att resa klimatsmartare, är svårt att se hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Skellefteå ska kunna säga nej till Westerbergs motion – om man nu vill hjälpa regeringen i ambitionen att minska flygets klimatskadliga påverkan.
Vill man inte göra det ska man naturligtvis avslå den.
Under tiden de funderar kan vi andra reflektera över ”Voffer gör di på detta viset …?”, varför regeringar inte vill se konsekvenserna i Norrland av den politik som förs utifrån ett Stockholmsperspektiv. Det är alls inte svårt att förstå att människor i de mer glest befolkade delarna av Sverige känner oro.