FOTO: JOHAN NILSSON/SCANPIX
Någon klok tänkare har konstaterat att det inte är något brott att vara kompetent. Hur det är med kompetensen inom svensk polis osagt, utan möjlighet till djupare inblick i polisens arbete är det statistiken som får bli ens måttstock. Men den talar å andra sidan sitt tydliga språk: polisen hittade gärningsmännen bakom 15 procent av de brott som anmäldes under perioden januari till oktober förra året, uppger Ekot i Sveriges Radio. Justitieminister Beatrice Ask (M) säger sig vara bekymrad, vilket hon också ska vara, polisen är ju hennes fögderi. Ur ett bredare perspektiv är det än mer oroande att ingen tycks veta varför allt färre brott klaras upp. För om ingen vet varför är det ju rätt svårt att göra någonting åt saken – eller hur.
När den då rätt nybildade borgerliga alliansen gick in i valrörelsen 2006 var ett av flera vallöften att bekämpa brottsligheten. Poliserna skulle bli fler, vilket de också blivit, 4 000 fler än för bara några år sedan, vallöftet om 20 000 poliser är uppfyllt. Ändå är det så att all tillgänglig (och tillförlitlig) statistik talar samma tydliga språk: fler poliser klarar upp allt färre brott. Det talas om organisatoriska brister och om allt mer internbyråkrati, två tredjedelar av arbetstiden tillbringas på stationen eller i bilen, nyanställda poliser får ta över de arbetsuppgifter som polisens civilanställda tidigare hade hand om.
Vad det däremot pratas mindre om är själva brottsligheten och hur den har förändrats. Bedrägerierna ökar, både när det gäller utsatthet och anmälningar, mycket av den anonymiserade skrivborgsbrottsligheten är svår att utreda. De vanligaste typerna är faktura- och datorbedrägerier samt bedrägeri med hjälp av internet. Bostadsinbrotten har också ökat, främst för villor, och det är inte alltid som polisen lyckas säkra några spår. Regeringen vill skärpa straffen för bostadsinbrott, men det är knappast meningsfullt om det är den avskräckande effekten man vill komma åt, 2011 klarades bara en procent av alla bostadsinbrott upp, 2005 var siffran fyra procent.
Men vad som än är orsaken till att fler poliser klarar upp allt färre brott är egentligen rätt oväsentligt. Den som drabbats struntar fullständigt i om det är organisationen, byråkratin, brist på bevis eller den ”anonyma” brottsligheten på nätet som är huvudorsaken. Vad den som drabbats är intresserad av är att den skyldiga eller de skyldiga ska åka dit, ställas inför rätta och dömas till ett straff som står i proportion till brottets art. Det finns inget privat företag som skulle acceptera lägre produktivitet med mer folk, så varför ska man acceptera det när det gäller våra gemensamma resurser. Polisen måste klara upp fler brott för att behålla sin trovärdighet. Ytterst är det här en fråga om förtroendet för den rättsstat som Sverige är.
