Såväl elnät som vägunderhåll behöver mer resurser.
Politiker har dåliga incitament att göra ack så viktiga, men oh så kostsamma, investeringar i infrastruktur och vårdinrättningar.
Om de i dag skulle besluta att satsa svindlande 230 miljarder kronor så dröjer det ändå decennier innan befolkningen kan svischa fram i höghastighetståg.
Och politikerna får inte belöning i nästa val. Tvärtom är det politiskt riskabelt att satsa pengar på fel konstruktioner.
Se bara på det skandalomsusade Nya Karolinska Solna. Sveriges största och modernaste universitetssjukhus blöder ekonomiskt och varslade för en tid sedan hundratals anställda ett halvår efter att det togs i fullt bruk. En investering på nätta 14,5 miljarder kronor slog fel. Regionråden lär svettas på dagarna och sova dåligt på nätterna.
Politiker i andra regioner, som borde se till att sjukhusområden byggs om för att möta större vårdbehov och för att kunna använda ny teknik, lär ha blivit skotträdda av att följa turerna kring Nya Karolinska.
Men det är än mer vanskligt för medborgarna om stat, regioner och kommuner inte satsar pengar på framtiden.
Att Sverige i dag har elbrist, och företag därför väljer att inte etablera sig här, beror på försummelser av politiker under lång tid. Stamnätet är helt enkelt inte tillräckligt modernt och det märks i större städer som växer kraftigt. I Stockholm har man fått lägga planerna på elva tunnelbanestationer på is. Det saknas el för ventilationen.
Det blir inte heller tusentals nya laddstolpar för elbilar och elbussar på grund av elbrist. Oacceptabelt, om man tänker efter.
Ett annat solklart exempel är järnvägen som för många är viktig för att ta sig till jobbet. Företagen som sköter kollektivtrafiken har länge påtalat att Trafikverket inte tar sitt ansvar för underhållet och därmed förorsakar förseningar och andra problem för passagerarna.
Trafikverket har också pekat ut 2 000 mil väg, vilket motsvarar halva jordens omkrets, som det av besparingsskäl vill att privata aktörer tar över ansvaret för.
Summan av kardemumman blir att ett så utvecklat land som Sverige inte har infrastruktur på en rimlig nivå. Signalfel, IT-trassel och slitage blir en för stor del av vardagen och drar ner tillväxten.
Det tar också på tok för lång tid att få investeringar på plats i Sverige. Att bygga tar bara en bråkdel av tiden, medan åratal går åt till utredningar, remisser, beslutsrundor, överklaganden och upphandlingar. Det är exempelvis orimligt att det ska ta sju år att bygga fyrspårig järnväg mellan Malmö och Lund.
Det är en besvärlig flaskhals på två mil för både persontrafik i en storstadsregion och godstrafik till och från kontinenten.
Politiker måste våga lägga enorma summor på infrastruktur och tiden mellan ett avgörande och invigning behöver bli mycket kortare. I andra länder går det betydligt snabbare från ax till limpa.
Att inte fatta beslut om viktiga investeringar i dag har ett mycket högt pris imorgon. Tänk sämre vård, dåliga förbindelser och färre företagsetableringar.
Dagens politiker måste därför ta höjd och ansvar, även om de inte personligen får en medalj av väljarna för sina insatser.
Sofia Nerbrand