Foto: TT bild.
Sverige är bland de främsta länderna i världen på barnomsorg. Förskolan utjämnar skillnaderna mellan barn, och det på ett mycket konkret sätt. 15-åringar som har gått minst två år i förskola som små presterar, oavsett bakgrund, i snitt hela 27 poäng bättre i den internationella kunskapsmätningen Pisa. Dessutom får förskolan människor i arbete. Delvis inom själva barnomsorgen, som med sina drygt 100 000 anställda omsätter miljardbelopp. Men de stora vinnarna är de mammor som vill jobba.
Dagis har funnits i olika former sedan industrialiseringen tog fart på allvar i mitten av 1800-talet. Barnstugan, som det hette då, var en räddning för de fattiga barn som dessförinnan hade satts i arbete redan vid tidig ålder. Nu fick de i stället möjlighet att leka, att få vara barn, och deras mammor kunde i sin tur börja förvärvsarbeta och tjäna pengar.
I dag är barnomsorgen en förutsättning för att arbetsmarknaden överhuvudtaget ska fungera. 86 procent av alla svenska barn går i förskola. Situationen på andra håll är betydligt sorgligare. Enligt EU:s beräkningar har barnomsorgen i många europeiska länder bara kapacitet för några få procent av alla barn, i andra är den så dyr att många kvinnor av ekonomiska skäl väljer att stanna hemma – i Storbritannien kostar till exempel en dagisplats över 15 000 kronor i månaden. Bara 60 procent av de europeiska kvinnorna i arbetsför ålder förvärvsarbetar, trots att statistiken visar att de utbildar sig i högre grad än män. Det är inget annat än ett gigantiskt slöseri.
Även om situationen är långt bättre i Sverige finns det mycket kvar att göra också här. En undersökning från LO häromåret visar att var fjärde svensk förälder inte kan arbeta heltid på grund av förskolans snåla öppettider. För de allra flesta skulle det räcka med kvällsöppet till klockan 22, men fastän det enligt alla vinstkalkyler i längden vore lönsamt att erbjuda detta har en majoritet av kommunerna ingen barnomsorg alls på obekväm arbetstid. Skellefteå ligger visserligen i framkant, och tar hand om fler barn på nätter och helger än både Stockholm och Göteborg. Ändå täcker kommunen bara upp en tiondel av skelleftebornas faktiska behov, enligt Skolverket.
Att det ännu inte finns någon lagstiftning på området är märkligt i ett samhälle där det går att äta hamburgare sent på onsdagsnatten eller handla tvättmedel en söndagseftermiddag, men där de som erbjuder oss allt detta inte kan få hjälp med ett av de mest grundläggande servicebehoven. Vem vakar över vårdbiträdets barn när hon stoppar om din farfar inför natten?