Det är en av världens största militära flygövningar, Arctic Challenge Exercise (ACE 15).
Det ska övas från Treriksröset i norr till Hemavan-Storuman-Lycksele i söder. Enligt Försvarsmakten kommer som mest 90 stridsflyg att vara i luften samtidigt.
Det är Sverige, Norge, Finland, Schweiz, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA och Nederländerna som ska samöva i skuggan av den säkerhetspolitiska förändring som skett i vårt närområde efter den ryska annekteringen av Krim och invasionen av östra Ukraina.
Kritiken mot flygövningen har varit lika hård som väntad. Det har talats om ett led i ett närmande till Nato och om en ökad militarisering.
Är ICE 15 ett led i ett svenskt närmande till Nato så är övningen synnerligen välkommen. Att stå ensamt och hoppas på att andra länder ska hjälpa till i händelse av ett ”skarpt läge” är ingenting att bygga ett lands säkerhetspolitik på.
Sergej Markov, säkerhetspolitisk rådgivare till Rysslands president Vladimir Putin, har uttalat sig hotfullt mot de baltiska länderna. Det räckte med att EU-ländernas ledare träffade Östliga partnerskapet för att få ryssen att skicka upp två bombplan av typen TU-22M ”Backfire”, och flyga provocerande nära svenskt territorium.
Listan hade kunnat göras betydligt längre.
Ska de ryska provokationerna tas på allvar?
Länder i närheten av ett alltmer aggressivt och krigiskt Ryssland gör det. Polen ökar sina försvarsutgifter, Litauen gör det med 50 procent, samtidigt som världens militärutgifter i princip ligger stilla, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.
Samtidigt hycklar svenska politiker vidare i Nato-frågan. Jo, vi behöver ett starkt svenskt försvar. Nej, vi ska inte bli medlemmar i Nato. Men vi ska samarbeta. Sverige är ett av Natos mest prioriterade samarbetsländer.
Frågan som måste ställas är: Vem vill vi ha som vän och vem vill vi ha som fiende?
Sverige har redan genom sitt närmande till Nato valt sida. Ett värdlandsavtal håller på att förhandlas fram parallellt med ACE 15-övningen. Vi har valt demokrati före semidiktatur, yttrandefrihet framför att journalister och oliktänkande skjuts ned på öppen gata och att vara vänner med Natos vänner framför Rysslands, som inkluderar några av världens mest hårdföra diktaturer. Det är faktiskt inget dåligt val alls.
Så varför inte välja sida en gång för alla. En god början hade varit att sluta hyckla och i stället ta ett klokt och klartänkt politiskt beslut: utred förutsättningslöst ett svenskt Nato-medlemskap. Men det är väl att hoppas på alldeles för mycket …