Regeringen fattade inte något beslut, säger finansmarknadsminister Peter Norman (M). Han har tilldelats den otacksamma rollen som statens språkrör kring Vattenfalls katastrofala förvärv av det holländska energibolaget Nuon. Norman löser uppgiften genom att fokusera på formalia, som att Vattenfalls styrelse var beslutsfattare. Norman framhåller också att regeringen agerat korrekt när dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) ensam ställde kontrollfrågor, beställde rapporter och trots invändningar från utredande tjänstemän, gjorde tummen upp för investeringen på nära 90 miljarder. Det ansvariga statsrådet klamrar sig vidare fast vid den naiva förhoppningen att Nuonköpet ska bli lönsamt på sikt.
Med tanke på att affären visat sig så misslyckad att Vattenfall nu tvingas till nedskrivningar på 29,7 miljarder kronor – mer än vad a-kassan betalar ut under ett år – och ombildning i två bolag, ter sig Normans retorik mest som ett pliktskyldigt försök att distrahera och försköna. Det ska mycket till för att investeringen ska bära långsiktig frukt, och det är uppenbart att processen som föregick förvärvet hade brister. Det är nödvändigt att klarlägga om den jättelika affären trots allt inte förankrades bredare i regeringen, och i så fall varför.
Oppositionens krav på en haverikommission är rimlig och borde välkomnas om regeringen är intresserad av lite trovärdighet gentemot alla skattebetalare som ytterst drabbas av Vattenfalls grandiosa dikeskörning. Med tanke på den allvarliga situationen hade det varit på sin plats med mer självkritik än att medge att Nuon hade ”ett väldigt högt pris”. Finansmarknadsministern, som inte fanns med i bilden när det centerstyrda Näringsdepartementet hade ansvar för de statliga bolagen, har i princip mandat att vara frank vad gäller regeringens tillkortakommanden, liksom att formulera krav på en ny kultur inom den statliga jätten.
I sammanhanget har nämnts påfallande lite om den förlust som inte är renodlat ekonomisk. Vattenfall har i många år pratat om grön energi, utan att leverera nämnvärt. Tvärt om har man med olika regeringars goda minne investerat i gammaldags produktion, som kolkraft utomlands.
Med Vattenfalls jätteflopp som fullbordat faktum är det absolut nödvändigt att regeringen börjar visa prov på verkligt hållbar politik, inklusive vederhäftig bolagsstyrning. Lika nödvändigt är att det kvaddade Vattenfall på eget initiativ satsar på kvalitetssäkrad, grön energiproduktion. Något alternativ finns inte, om man vill bygga förtroende och börja förvalta skattebetalarnas pengar på ett, om inte lönsamt, så åtminstone försvarbart sätt.
Liv Landell Major
ledarskribent