Det kom inte som en politisk bomb, snarare som ett knallskott.
För den som närmare följt politiken i Skellefteå har kunnat ana att samarbetet inom Alliansen inte fungerat utan gnissel. Efter Moderaternas och Centerpartiets utspel i brofrågan hade Liberalerna fått nog och lämnade det borgerliga laget.
Beslutet som sådant går det att ha synpunkter på. Avhoppet stärker inte bilden av Alliansen som ett stabilt och trovärdigt alternativ till Socialdemokraterna.
Men nu är det som det är. Liberalerna har bestämt sig och deras beslut måste respekteras, därmed inte sagt att det behöver delas. Tror partiet att de kan få ut mer av sin politik utanför ett borgerligt samarbete så är det upp till fullmäktigegrupp och styrelse att göra den bedömningen.
Nu när skilsmässan är ett faktum ska det bli oerhört intressant att se i vilken kompassriktning Liberalerna väljer att gå.
I Skellefteå har Liberalerna varit ett parti som slagits för mer pengar till skolan, för höga ambitioner inom äldreomsorgen, för mänskliga rättigheter och för hbtq-personers vardag. Man har starkt kritiserat kommunens märkliga vänortssamarbeten i Kina och i Uganda.
De första frågorna som Liberalernas gruppledare Andreas Westerberg valde att lyfta efter separationen var stadsmissionens ekonomiska problem och kommunstyrelsens flathet vad gäller att motverka barnäktenskap.
Det är en bra början, en bra nystart.
Det är två viktiga frågor, två frågor med ”hjärtat på rätta stället”. I en tid när stora delar av debatten i kommunfullmäktige mer och mer har kommit att handla om hårda frågor. De mjuka har i alltför stor utsträckning hamnat bortom allfarvägen.
Man har diskuterat centrum utifrån broar och bilar, inte utifrån människor. Man har diskuterat ekonomi i termer av svarta och röda siffror, inte primärt utifrån hur kommunens prioriteringar påverkar människorna.
Har Liberalerna orken, kraften och styrkan att lyfta in de mänskliga aspekterna i en urtråkig kommunal utredning på några hundra sidor är deras avhopp från den före detta Alliansen inte bara av ondo. Kanske för Alliansen som sådan, men inte för Liberalerna och inte för Skellefteå.
Nu gäller det att snabbt hitta tillbaka till och tydligt framhålla det socialliberala arvet.
Det är två år kvar till valet. Ett val där Liberalerna inte kommer att delta i något partiöverskridande valmanifest i kommunvalet, där man kommer att bedriva en självständig valrörelse. Framgång eller motgång återstår att se.
Efter valet 1994 förklarade dåvarande S-ledaren Ingvar Carlsson att blockpolitiken var död. Då hade han fel. Drygt 20 år senare tycks han ha få rätt – i varje fall i Skellefteå.