När den allmänna värnplikten gjordes vilande 2010 kändes det som ett klokt och genomtänkt beslut.
Det kalla krigets dagar hade förpassats till historieböckerna, frostiga relationer mellan forna fiender tinade, det rådde töväder i stora delar av världen.
Nu när värnplikten återinförs känns det som ett lika klokt och genomtänkt beslut. För även om den globala medeltemperaturen successivt stiger så är de frostiga förbindelserna tillbaka. Inte minst Rysslands olagliga annektering av Krim har radikalt försämrat det säkerhetspolitiska läget i hela Östersjöregionen.
Men samtidigt som det är ett både klokt och genomtänkt beslut handlar det om ett misslyckande för Försvarsmakten. Det nya yrkesförsvaret har haft stora svårigheter att locka till sig soldater.
Men de grundläggande problemen slutar inte där. För något år sedan rapporterades att minst sju av tio soldater som rekryterades till Sveriges nya yrkesförsvar hoppade av redan innan kontraktistiden hade löpt ut. Försvarsmakten sågs inte som en attraktiv arbetsgivare, och att vara militär sågs inte som ett attraktivt yrke.
Fungerar inte plan A, så får man ta till plan B.
En modern försvarsmakt behöver vältränade och välutbildade soldater, sjömän och officerare. Behovet av ”kanonmat” är och förblir försvinnande litet. Men det räcker inte med vältränade och välutbildade soldater. Det behövs även modern utrustning, och sådan kostar pengar.
Försvaret behöver 6,5 miljarder kronor extra, vi har inga som helst marginaler, sa ÖB Micael Bydén när han presenterade Försvarsmaktens budgetunderlag för de kommande åren.
Så ska Sverige bygga ett starkare nationellt försvar, som försvarsminister Peter Hultqvist (S) vill, så kan finansminister Magdalena Andersson (S) inte göra som Fredrik Reinfeldt, betrakta militären som ett särintresse.
Det är en händelse som inte bara ser ut som en tanke – utan som de facto är det.
Nästan samtidigt som regeringens beslut om att återaktivera värnplikten lämnade Moderaterna i Skellefteå in en motion om ”utökad militär utbildningsverksamhet vid Tåme skjutfält”. Partiets gruppledare Andreas Löwenhöök vill att Skellefteå ska hålla sig framme i kampen om de statliga jobben, inte minst inom försvaret.
Löwenhöök konstaterar i sin motion att Gunnar Holmgren, landshövding i Västernorrland, redan tagit initiativ till en inventering av de skjutfält som finns i länet.
Så nu vill Moderaterna i Skellefteå att kommunen inleder en dialog med Försvarsmakten och utreder förutsättningarna för ökad militär verksamhet vid Tåme skjutfält.
Det gäller att hålla sig framme …
Det är svårt att se hur Socialdemokraterna ska kunna säga nej till den här motionen. Det har sagts förut, men tål att upprepas, Moderaterna i Skellefteå gör ett bra arbete i den viktiga rollen som kommunens största oppositionsparti.
Tillbaka till den återaktiverade värnplikten. Totalt kommer cirka 13 000 att kallas in till mönstring och cirka 4 000 frivilliga och värnpliktiga kommer att tas ut till militär grundutbildning årligen under 2018 och 2019.
Men frågan är om det räcker, om det inte behövs mer …
I den kontexten är det också viktigt att inte glömma bort varför värnplikten återaktiveras. Det är för att få bättre stabilitet i försvarsmakten nu när det säkerhetspolitiska läget snabbt försämrats.
Fostran, integration, sysselsättningsgraden bland ungdomar och en hel del annat är förvisso viktiga frågor, men de är och förblir någon annans huvudvärk.
Försvarsmakten ska försvara Sverige. Allt annat får andra sköta.