Norran har genom åren skrivit spaltkilometer i pluralis om Norrbotniabanan. En av mina första insatser på tidningen, som nyanställd reporter, för ungefär 15 år sedan, var att skriva om planerna på en kustnära järnväg genom Norrland. Då slutade projektet vid Umeå Centralstation. Nu slutar det i verkligheten där. Då riktade kritikerna mot en förlängning norrut främst in sig på det omöjliga i att koppla samman järnvägssystem med olika spårbredd. Nu handlar kritiken om helt andra saker och, för att vara riktigt ärlig, politiskt ointresse. Och det stöd som Skellefteå gav Umeå i sin kamp för Botniabanan betalades tillbaka med bristande engagemang för Norrbotniabanan när spåren bildligt dragits fram till Umeå station.
I dagsläget finns det ingenting som talar för att Norrbotniabanan skulle förverkligas inom överskådlig tid. Argumenten för börjar ta slut, och de som hittills redovisats, oavsett hur kloka och förnuftiga de har varit, har inte bitit. Regeringen har efterlyst alternativa finansieringsplaner, men när sådana presenterats har det blivit kalla handen, oavsett hur kloka och förnuftiga de har varit. Det känns som att en av de sista spikarna slogs in när regeringen för en tid sedan sa nej till den ansökan som Norrbotniabanan AB ville lämna in till EU, för att få pengar därifrån till det fortsatta planeringsarbetet. Det enda det hade kostat regeringen var en signatur på ett papper. Men inte ens det …
Samtidigt som kommuner som Skellefteå, Piteå och Luleå väntar (och hoppas) på en järnväg som kanske aldrig kommer att byggas – inte ens de tidigare så översvallande positiva Socialdemokraterna talar längre speciellt högt om projektet nu sedan Stefan Löfven blivit partiledare – ligger planerna på Norrbotniabanan som en tung, våt yllefilt över norra Norrlands kustkommuner. Där finns nämligen ett antal korridorer reserverade för Norrbotniabanan, markområden där kommunerna ska vara mycket restriktiva med att bevilja bygglov. Samtidigt har planeringsarbetet för Norrbotniabanan avstannat. Ingen planering, inga uppdaterade korridorer. Inga uppdaterade korridorer, mindre möjligheter för kommunerna att tillgodose exploatörers önskemål.
Om den nuvarande regeringen inte vill bygga Norrbotniabanan – och mycket lite talar för att den vill det – må vara deras sak. Men då hade det varit mycket ärligare och mera rakryggat att säga som det är. För som det är nu riskerar kommuner som Piteå, Skellefteå och Luleå att bli dubbelt ”bestraffade”. Dels genom att ett av Norrlands (och Sveriges) viktigaste infrastrukturprojekt motarbetas, och dels genom att korridorerna för järnvägen riskerar att försvåra den samhällsplanering som alla kommuner är i behov av.
