FOTO: FREDRIK PERSSON/SCANPIX/TT
Det är lätt hänt att göra misstaget att utgå från sig själv och glömma att inte alla har samma förutsättningar. Det är min tanke när jag ser en gammal debattartikelnu spridas som en löpeld på nätet. Den handlar om att ungdomsarbetslösheten beror på att de unga är för lata, och är författad av skribenten Linda Skugge. Hittills har den delats hisnande 93 000 gånger.
”Sedan tonåren har jag alltid haft jobb”, skriver hon, och avfyrar en serie förolämpningar mot dagens unga, nödtorftigt förtäckta till goda råd: ”Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.”
I det har hon på ett sätt självklart rätt. Vi lever i Sverige, inte i Scharaffenland. Inga stekta sparvar flyger i munnen på den som är för lat för att ens söka några jobb.
Samtidigt är Linda Skugge född 1974. Hon började jobba extra när hon var 16, alltså 1989. Då låg arbetslösheten bland unga på 3,2 procent. Efter gymnasiet läste hon journalistik och gjorde kometkarriär som redaktör för tidningen Ultra, och 1993 blev hon profilerad kolumnist hos Expressen.
De senaste tjugo åren har hon varit en av Sveriges mest framgångsrika skribenter, oerhört älskad, flerfaldigt prisbelönt. Ändå har hon på senare tid skrivit både texter och böcker om hur svårt det numera är för henne att få jobb, att de hon väl får är för dåligt betalda. Vad får henne att tro att dagens unga, som är helt oetablerade på arbetsmarknaden, skulle ha det lättare än hon?
I dag ligger ungdomsarbetslösheten på 25 procent. Det finns många teorier om varför det är så. En orsak är att studenter som söker extrajobb numera räknas som arbetslösa, och att siffrorna därför drivits upp. Men även om man enbart räknar unga som varken jobbar eller studerar hamnar siffran kring 10 procent, det vill säga tre gånger mer än i slutet av 80-talet.
Det mest uppenbara skälet till detta är förstås att det helt enkelt inte finns jobb till alla. När sammanlagt 437 000 personer är arbetslösa och det bara finns 80 100 lediga jobb så spelar det ingen roll hur mycket man vill ha ett arbete. En del kommer ändå att stå utan. Det är i den änden man får börja.
Att så många nu i stället fått för sig att det egentliga problemet är de drabbade individernas bristande karaktär säger mer om dem än om dagens unga.