En gång i tiden drömde Bing Crosby om en white christmas, en vit jul.
I dag, drygt 70 år senare, är drömmen fortfarande i högsta grad levande. För de flesta handlar det om snö på marken, gärna mycket, för andra om att slippa behöva se ens föräldrar berusade, sovandes i tv-fåtöljen redan innan Kalle Anka gjort entré.
Alla barn har rätt till en vit jul.
Ja, men alla barn får inte en sådan.
Det finns, beroende på hur man räknar, mellan 100 000 och 385 000 barn som på olika sätt far illa av föräldrarnas drickande. Av bråk och skrik, av ett jullov fyllt med ångest och obehag. Det handlar om barn som är extra utsatta under julen eftersom det till skillnad mot under terminerna inte finns någon skola att gå till, inga vanliga föreningsaktiviteter, få öppna fritidsgårdar.
För väldigt många är julen synonymt med värme och gemenskap. Släkt och vänner samlas kring julbordet för att njuta av skinkan och brunkålen, sillen och laxen och allt annat som hör därtill. I mångt och mycket är det den sociala kontexten som gör julen. Samtidigt är det främst sociala skäl som ligger bakom att folk dricker alkohol. I en holländsk undersökning angav fler än sju av tio sociala skäl som främsta orsak till sitt drickande. Det gör julen till en extra knepig högtid.
Det är oerhört lätt att i alkoholfrågor stapla allvarsord och förmaningar på varandra. Frågan är till vilken nytta. Herr och fru xyz, han med riskbruk, hon med missbruk, ger väl den i uppmaningar som att helt eller delvis avstå från alkohol under julhelgen eller att ge barnen den vita jul som de så innerligt drömmer om och hoppas på.
Min uppmaning blir därför: Sluta moralisera och vårda i stället de personer som av en eller annan anledning hamnat i ett risk- eller missbruk.
Sverige är ett land där sjukvården är bra på att laga människor, men inte lika bra på att laga människors själar, där alkoholisten som kommer in på akuten med ett brutet ben omhändertas, röntgas, gipsas och skickas hem igen till sitt risk- eller missbruk.
I den bästa av världar hade det förebyggande arbetet varit så effektivt att riskbruket aldrig fick en chans att utvecklas till missbruk. Det är där samhällets resurser borde sättas in. Vårda dem som behöver vård, och är motiverade att vårdas, motivera dem som inte är motiverade att bli vårdade.
Förutom att minska det mänskliga lidandet, ett missbruk drabbar inte bara den som missbrukar, utan även omgivningen, är det samhällsekonomiskt väl investerade pengar. Enligt regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson (Missbruksutredningen) är återbetalningen tre–åtta gånger större än kostnaden för behandlingen (Svenska Dagbladet 2/11 2010).
Julen är barnens högtid. Om det ska bli en helg fylld med värme, kärlek, trygghet och glädje eller en av kraschade drömmar och familjetragedier är upp till var och en av oss alla. Men för dem som inte klarar av sin situation, som inte fixar att låta bli varken julsnapsen och whiskeygroggen måste samhället träda in med adekvata vårdinsatser – helt enkelt vårda den som vårdas bör.