Foto: TT
Nationaldagen. Bara en dryg fjärdedel av alla svenskar firar den, och ännu färre torde ha koll på varför den infaller just idag. Likväl ger den varje år upphov till debatt. Är den ens värd att högtidlighålla? Klart att den är.
Sverige är knappast perfekt. Det finns mycket kvar att göra. Men i mångt och mycket lever vi trots allt i den bästa av tider och på en plats där det är lättare än någonsin att vara människa. Vi har demokrati; fri utbildning; generös arbetslagstiftning; rätt till vård när vi blir skadade eller sjuka; tillgång till mat, rent vatten och alla upptänkliga sorters bekvämligheter. Krig har det inte varit hos oss på 200 år.
Nationaldagen är ett ypperligt tillfälle att glädjas över allt som är fint och bra med Sverige, och också att låta fler få del av detta. Många kommuner har gjort tradition av att dela ut medborgarskapsbevis just på nationaldagen, vilket är ett alldeles ypperligt sätt att hedra vårt land. Det finns nämligen ingen motsättning mellan att vara stolt över Sverige och att vilja välkomna medborgare utifrån – till skillnad från vad många vill göra gällande.
De alltmer populära Sverigedemokraterna uppehåller sig mycket vid svenskhet, i bemärkelsen vem som skall kallas svensk och inte, vilka personlighetsdrag typiska svenskar har. Svenskar, får man veta på partiets hemsida, är ”tystlåtna, reserverade, försiktiga och gästvänliga”. Som svenskt beteende räknas bland annat ”köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut”. Till detta, menar Sverigedemokraterna och deras vänner, har invandrare att anpassa sig.
Dylika idéer om vad kultur innebär är lika löjliga som småaktiga, och bortser från det faktum att det faktiskt går alldeles utmärkt att kalla sig svensk även om man är en pratmakare och alltid glömmer matlådan till jobbet. Det inser förstås Sverigedemokraterna också. Deras lista är inte tänkt som ett rättesnöre, utan syftar till att upprätthålla en spricka mellan dem som är blonda och blåögda och de andra, de som också bor här, och som alltså förväntas förändra vilka de är för att ha rätt att existera på just den här skärvan av jorden.
Om man nu ändå vill framhålla något som är typiskt för Sverige och värt att bevara så låt det istället vara den respekt för människors lika värde, och deras okränkbara rätt att leva sina liv i frihet, som har gjort oss till det land vi är idag. Den är något att vara stolt över på riktigt.
Lisa Magnusson