FOTO: ANDERS WIKLUND/SCANPIX
Undantaget Vänsterpartiets företrädare tycks få svenskar längta tillbaka till den brist på val som rådde på 1980-talet.
FOTO: ANDERS WIKLUND/SCANPIX
Undantaget Vänsterpartiets företrädare tycks få svenskar längta tillbaka till den brist på val som rådde på 1980-talet.
Begreppet välfärd hade länge en klar betydelse i det politiska samtalet. Med välfärd avsågs rätt och slätt ett mått på levnadsnivå. Kring frågor om vad som är att betrakta som en tillräcklig nivå av välfärd har det alltid rått delade meningar, men över tid har även en betydelseglidning skett. Detta märks inte minst i debatten om ”vinster i välfärden”, där ordet välfärd får stå som samlingsbegrepp för den offentligt finansierade verksamhet som bedrivs inom skola, vård och omsorg.
Efter Caremaskandalen 2011 och privatskolekoncernen J B Educations konkurs för ett par veckor sedan har tonen skärpts från flera håll mot de aktiebolag som driver skolor, vård- eller omsorgsverksamhet finansierad med skattepengar, men som samtidigt genererar stora vinster till ägarna. Men vinstuttag är en sak, valfrihet en annan. Undantaget Vänsterpartiets företrädare tycks få svenskar längta tillbaka till den brist på val som rådde på 1980-talet.
Att döma av en färsk attitydundersökning om ungdomars inställning till valfrihet i välfärden, som Sifo har gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv, tycks en generationsklyfta finnas mellan unga i åldersspannet 15–25 år och övriga. När undersökningen i onsdags presenterades vid ett seminarium förmedlades budskapet att de unga skulle vara särskilt positiva till valfrihet just därför att de tillhör den första generation som har vuxit upp med friskolereformen.
Undersökningen vittnar om att unga i grunden är positiva till valfrihet och att de tar den för given – men samtidigt är de partier som ställer sig skeptiska eller direkt negativa till vinstuttag i skola, vård och omsorg klart överrepresenterade bland väljare i samma åldersgrupp. Och som man frågar får man bekant också svar. När den fackliga tankesmedjan Katalys kände svenskarna på pulsen uppgav tre av fyra att de ville införa krav på återinvestering av vinst och fyra av tio ville förbjuda vinstuttag helt.
Att olika partsinlagor försöker etablera olika bilder av sakernas tillstånd är fullt naturligt. Knäckfrågan är om, och i sådana fall hur, det skulle vara möjligt att ta bort vinsterna utan att friheten att välja mellan olika utförare drastiskt skulle begränsas. Kan badvattnet tappas utan att barnet slinker med i avloppet? Sannolikt inte.
För den politiker som inte bryr sig om vare sig barnet eller badvattnet upplöses dilemmat. Övriga bör nog hålla sig till försiktighetsprincipen, ta det säkra före det osäkra, och gå in för att förbättra snarare än riva upp reformer som gett individen makten att välja den skola eller äldreomsorg man uppfattar som bäst. Vare sig ung eller gammal vore betjänt av att bli fråntagen den rätten.
Petter Bergner
