Det är i år tio år sedan Lagen om valfrihetssystem (LOV) trädde i kraft.
Den skulle ge svenskarna möjlighet att välja inom hälsovård, omsorg och socialtjänst. I många kommuner och regioner blev det också så. I andra kom valfriheten av sig. Eller motarbetades av röda politiker så till den milda grad att det fortfarande finns ”vita fläckar” på valfrihetens Sverigekarta.
I Skellefteå försvann den sista privata läkarmottagningen för drygt ett år sedan när Hans Kvande gick i pension och stängde Citykliniken. Med en kravlista på bland annat barnmorskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och distriktssköterskor var det ingen som ville ta över.
– Vi har satt kraven för befolkningens bästa, sa det förra socialdemokratiska landstingsrådet Gunilla Johansson vid ett seminarium i Umeå 2010, och förnekade att kraven var så hårda för att landstingstingets egna hälsocentraler skulle värnas.
Gunilla Johansson har rätt. Det är inte i första hand de ”egna” hälsocentralerna som ska skyddas. Det är den socialdemokratiska ideologin.
Det är en ideologi som i varje fall i den västerbottniska versionen gärna gör inskränkningar i människors valmöjligheter i vardagen. Som vill bestämma över tant Huldas hemtjänst och farbror Knuts mattider. När lilla Stina får ont i halsen står bara regionens ”egna” hälsocentraler till buds. Det är en vision som rimmar illa med vad många uppfattar som ett ”bra liv”.
Samtidigt måste vi vara ärliga: LOV är ett utmärkt verktyg för egenmakt och självbestämmande i välfärden, men inte lösningen på vårdens och omsorgens utmaningar. Oseriösa aktörer är ett gissel som måste hanteras tidigare, tuffare och tydligare. Det måste gå att snabbt och enkelt stänga ute sådana aktörer från välfärden.
Region Västerbottens ekonomi befinner sig i fritt fall. Årets prognos pekar på ett underskott på 800 miljoner kronor. Det är omöjligt att veta om och i så fall i vilken utsträckning en mer positiv inställning till valfrihet i välfärdssystemen kunnat påverka ekonomin. Däremot har rätten att kunna välja framgångsrikt motarbetats.
Lagen om valfrihetssystem är inte problemfri. Men fördelarna överväger med råge nackdelarna. Utförarna av välfärdstjänster måste till exempel konkurrera med kvalitet. Att bara sträva efter lägsta möjliga kostnad är i längden inte en framkomlig väg. Små företag med specialinriktningar, till exempel personal som behärskar ett eller flera främmande språk, börjar växa fram.
Kommuner och regioner hamnar helt plötsligt på en marknad som är konkurrensutsatt. De måste titta på vad verksamheterna kostar, vad som kan göras bättre och/eller billigare. Det innebär mer/bättre vård per skattekrona. Det är precis vad som skett i ett antal kommuner. Ineffektiva arbetssätt och kostsamma lösningar synliggjordes och åtgärdades.
Tio år med en viktig frihetsreform är naturligtvis någonting som är värt att fira.
Men reformen måste fortsätta att utvecklas. I en ny rapport pekar branschorganisationen Vårdföretagarna på en rad punkter. Det måste till exempel bli lättare att jämföra kvalitet i vård och omsorg, kommuner och regioner måste redovisa vad den egna regin kostar i verksamhet som omfattas av LOV och om kommuner och regioner täcker underskott i den egna verksamheten ska privata verksamheter kompenseras i motsvarande grad.
Men det är sådant som ligger långt bortom horisonten för Region Västerbotten och Skellefteå kommun. De måste först göra sin grundläggande läxa; ett bejaka privata initiativ i välfärden. De ska ses som ett komplement, inte som en ideologisk pina och martyrium.