Fredrik Persson/TT
Man vet att det är valrörelse på gång när det börjar hagla politiska vallöften.
I går berättade Stefan Löfven och Socialdemokraterna att partiet vill ge vården mer än två miljarder kronor extra. Pengar ska bland annat gå till personal, kortare köer för cancerpatienter, forskning och ett så kallat vårdkontrakt.
Socialdemokraterna säger att de gillar solidaritet, men ogillar privatiseringar och skattesänkningar. ”En fungerande vård måste gå före fler stora ofinansierade skattesänkningar”, som Stefan Löfven uttrycker det i en artikel i Dagens Nyheter.
Men för ”en fungerande vård” måste det strömma in skatt, och det får vi genom att fler arbetar. Idén om hur det ska ske skiljer de båda blocken åt. En fungerande vård vill förstås alla ha.
I debatten, präglad av en stark vänstervind, låter det som att svensk välfärd är på väg utför ett stup. Som tur är finns lugnande besked.
Det går i dag mer resurser till vård, skola och omsorg än någonsin tidigare. En granskning visar att kommunernas skatteintäkter inte har påverkats av regeringens skattesänkningar i form av jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter samt rut- och rot-avdrag (Dagens Samhälle, nr 6/2014).
Det finns med andra ord inget nollsummespel som går ut på att skattesänkningar per automatik betyder mindre pengar till välfärden.
Den som lyssnar på dagens politiska debatt kan också få intrycket att fattigdomen och arbetslösheten skjuter i höjden. Inte heller det är sant.
Enligt EU:s definition av fattigdom, ”låg materiell standard”, ligger Sverige bäst till tillsammans med Luxemburg. Andelen av befolkningen som lever på mycket låg materiell standard är 1,3 procent och har – hör och häpna – sjunkit under alliansregeringen.
Arbetsförmedlingens nya siffror, som kom i går, säger att 20 000 färre är arbetslösa nu än för ett år sedan. Även de arbetslösa ungdomarna blir färre. Och enligt en rapport som EU–kommissionen släppte i våras har Sverige den högsta sysselsättningsgraden i hela EU.
Att Socialdemokraterna och oppositionen vässar sin politik är bra. I en del alliansstyrda län har privatiseringslinjen, som Löfven uttrycker det, gått för långt när exempelvis äldreboenden har sålts ut till underpris. Det är usel politik, och retar även marknadsliberaler. Privata aktörer har fått för fria händer.
Men den svartvita debatten behöver nyanseras – vi står inte på randen till välfärdens undergång.