– Vi kan när som helst ta över ansvaret.
Det menade Moderaternas finansministerkandidat Ulf Kristersson (bilden) när han på tisdagen presenterade partiets ekonomiska motion.
Självförtroendet är det inget fel på. Om kaxigheten är realistisk är en helt annan sak.
För även om de fyra borgerliga partierna är överens om den ekonomiska politiken är man oense om väldigt mycket annat: värnskatten, försvarspolitiken, a-kassan, anställningsskyddet, familjepolitiken och migrationspolitiken. Bland annat ska tilläggas.
M har dominerat svensk politik i allmänhet och borgerlig politik i synnerhet de senaste åtta åren. Övriga partiet har snällt fått nöja sig med ”brödsmulor från den rike mannens bord”, de har fått igenom någon av sina hjärtefrågor.
Den generation politiker som skapade och vårdade allianssamarbetet väl är i princip borta. Nya politiker har ersatt. Politiker med andra hjärtefrågor, andra ideal och andra tankar om hur ett borgerligt samarbete ska fungera.
Att Alliansen i dagsläget skulle vara operativt dugliga är nog mer ett önsketänkande.
Det är de efter nästa val.