Hur ska Sverige kunna återgå till att föra en generös flyktingpolitik? Foto: Henrik Montgomery/TT
En flyktingpolitik på europeisk lägstanivå.
Så har politiken, med bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och begränsningar av möjligheterna till anhöriginvandring, som klubbades i riksdagen i tisdags, beskrivits.
För den som följde riksdagsdebatten som föregick beslutet var det uppenbart att det även bland ledamöterna som röstade för åtgärderna finns många, kanske rentav de flesta, som är genuint obekväma med beslutet och som längtar efter den dag Sverige återigen kan föra en generös asylpolitik.
Desto konstigare blir det då hur lite tid som ägnas åt frågan om hur politiken ska se ut när det så kallade andrummet är över.
För alla som vill se en generös flyktingpolitik borde detta vara högsta prioritet. Tyvärr är det glest mellan idéerna på det området.
En del, till exempel regeringen, hoppas att andra EU-länder ska öka sitt flyktingmottagande och på så sätt minska antalet som söker sig till Sverige.
Vad detta perspektiv bortser från är att andra länder också har opinioner att ta hänsyn till, och att de i många fall får en genomsnittlig svensk väljare att likna en flyktingaktivist. Med andra ord är det en ytterst tveksam livlina.
Andra drömmer om att riva upp lagen, eller att den åtminstone som planerat ska kunna upphöra att gälla om tre år. Men det kommer inte att hända.
Socialdemokraterna och Moderaterna kommer inte att vara beredda att offra sin politiska trovärdighet genom att överge dagens flyktingpolitik. Särskilt inte när det för överskådlig framtid lär räcka för Sverigedemokraterna att diskret påminna om hösten 2015 för att säkra minst 15 procent av väljarna.
Som liberal är det lätt att tilltalas av Centerpartiets idéer om att det viktiga för flyktingar är att få skydd, inte omedelbar tillgång till välfärdsstaten.
Men man bör vara medveten om att förslagen handlar om reformer av välfärdsstaten och arbetsmarknaden som tar tid att genomföra och som åtminstone i dag skulle ha svårt att vinna brett folkligt stöd
Vare sig vi vill eller inte är det den politiska spelplan vi har att förhålla oss till.
Ett möjligt svar för den som anser att Sverige bör föra en generös asylpolitik är att acceptera signalpolitiken som ska hålla nere antalet asylsökande vid gränsen, men kombinera den med en stor kvot för mottagande från FN:s flyktingläger.
Ett sådant system skulle ha fördelen att det är mer träffsäkert när det gäller att hjälpa dem med störst behov, men det skulle också, i och med att det bygger på en fast kvot per år, förenkla mottagandet och planeringen för kommunerna.
På så sätt skulle den politiska legitimiteten för en generös asylpolitik, som tyvärr gått förlorad det senaste året, successivt kunna återskapas.
Det är lätt att hitta invändningar mot en sådan politik. Men om en generös flyktingpolitik verkligen är målet på tre års sikt är det en bättre politik än att låta andrummet förvandlas till något lika permanent som den en gång tillfälliga värnskatten.
Svend Dahl