Läste någonstans att de ryska trupper som aldrig funnits i Ukraina nu inte befinner sig i Syrien.
Det var naturligtvis skrivet med glimten i ögat, men kan ändå ses som en direkt följd av det propagandakrig som Ryssland och Vladimir Putin – inte utan framgång måste erkännas – ägnat och ägnar sig åt.
Att plantera halvsanningar och lögner kan vid en första anblick te sig rätt oförargligt. Men dagens och morgondagens krig avgörs inte bara på slagfälten, i luften och på haven, de avgörs även i sociala medier. Rykten och lögner planteras för att påverka opinionen. Allt sker väldigt medvetet. Kreml lär ha minst 250 statligt anställda desinformatörer, vars enda uppgift är att sprida just desinformation, både i traditionella och sociala medier, vinna propagandakriget åt Ryssland.
Påhittade historier sprids med blixtens hastighet. Juldagen 2013 sprängdes en kyrka i Bagdad, lemlästade kroppar, minst 30 döda. AP, AFP, al-Jazeera och flera andra världsledande medier kablade ut nyheten. Problemet var bara att ingen kyrka hade sprängts. Någon hade lagt ut en fejkad video. ( Svenska Dagbladet 15/1 2014)
Så svårt, eller rättare sagt lätt, är det att sprida desinformation via sociala medier. Risken för att desinformation sprids ökar i takt med att mediernas rapportering hela tiden förväntas bli snabbare och snabbare. Arbetet med källkritik är varierande, för att uttrycka det hela milt.
Det är i den kontexten som Sverige överväger att än mer närma sig den västliga försvarsalliansen Nato. För att bättre klara av informationskriget på nätet och i synnerhet i sociala medier kommer Sverige med stor sannolikhet att gå med i Natos center för strategisk kommunikation. Enligt försvarsminister Peter Hultqvist (S) måste Sverige bli bättre på det här området.
Kontroversiellt, inte speciellt, utom för Vänsterpartiet som fortfarande alltid ser rött så fort nya samarbeten med Nato kommer på tal.
En gång i tiden sköttes det här arbetet av Styrelsen för psykologiskt försvar. Utmaningarna var inte ofantliga. Man visste till exempel att det mesta som stod i tidningarna Pravda (officiellt organ för Sovjetunionens kommunistiska parti) och Izvestija (språkrör för regeringen) inte riktigt var med sanningen överensstämmande. Nu är det oerhört mycket svårare att skilja information från desinformation och propaganda.
Även om Ryssland skramlar med allehanda vapen, både verkliga och fabulerade, handlar det dock inte bara om Vladimir Putin och hans kompisar i Kremlborgen. Det handlar lika mycket om Islamiska statens närvaro i sociala medier. Att inte ha beredskap för att kunna hantera den typen av propaganda och desinformation hade varit djupt olyckligt för ett öppet och demokratiskt land som Sverige.
Därför är det helt rätt att Peter Hultqvist har siktet inställt på Natos center för strategisk kommunikation.