Välkomna till Folkpartiets sista landsmöte.
FP-ledaren Jan Björklund fick till det när han hälsade press och media välkomna till partiets landsmöte i Stockholm. Naturligtvis refererade han till det planerade namnbytet till Liberalerna.
I övrigt finns det inte mycket att skämta om när det gäller Folkpartiet just nu. Liberalismen är på bred tillbakagång, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Den har enligt Jan Björklunds invigningstal ersatts av västerpopulistiska framgångar i södra Europa och högerpopulistiska i norra.
Så vad ska FP göra, förutom att byta namn?
Först och främst handlar det om mod, mod att förnya sig politiskt, utan att för den skull ge avkall på de ideologiska rötterna. Att Folkpartiet vill ha en ny skattereform, med enkelt uttryckt mindre skatt på arbete och mer på konsumtion, är en del i förnyelsen. En annan att Jan Björklund gång efter annan poängterade socialliberalismens betydelse i den liberala ideologin.
Så här sa han bland annat: ”Vårt parti tar sin utgångspunkt i socialliberalismen och den handlar om att minska utanförskapet i vårt samhälle.”
Ett välkommet besked från ett parti som under den borgerliga alliansens åtta år vid makten av många uppfattades som ett parti som orienterade sig väl långt åt höger. Det var också en tid när FP:s idéutveckling nästan helt stannade av.
Det är som Jan Björklund konstaterar i det senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet Nu: ”Vi kan inte köra på i gamla hjulspår och gå till val 2018 på tidigare program”. Så sant som det är sagt.
I tider som dessa är det omöjligt att inte komma in på den pågående flyktingkrisen och det som hände i Paris för drygt en vecka sedan och dess efterspel. Björklund manade till kamp mot terrorismen: ”Frihet ska försvaras. Mot terrorister kan vi aldrig ge vika. IS måste besegras.”
Det där är naturligtvis självklarheter, att terrorismen måste bekämpas med de flesta till buds stående medel. Intressantare att notera att folkpartiledaren vill förvandla retorik till praktisk handling. För några dagar sedan gick han ut och menade att Sverige bör svara ja på Frankrikes fråga om militär hjälp i kampen mot IS.
Folkpartiet behöver politisk förnyelse, men man behöver samtidigt betona och accentuera det socialliberala arv som väger så tungt i liberal ideologi.
Det är bara att hoppas att Jan Björklund har kraften, styrkan och modet att få partiet att gå i den riktningen och naturligtvis att landsmötet har insikten att det är det som kan och förhoppningsvis kommer att lyfta FP.
Problemet är bara att liberalismen är så bred, att det finns så många viljor och inriktningar, alla känner väl till uttrycket att vara liberal är att vara kluven. Och det har inget parti råd med i längden, att vara kluvet, i dagens polariserade politiska landskap.
