Lars Adaktusson, en av decemberöverenskommelsens starkaste kritiker, applåderar ett inlägg i debatten medan nya partiledaren Ebba Busch Thor har lätt att hålla sig för skratt. Foto: Per Groth/TT
Någon använde sig av en parafras på den romerske författaren och senatorn Cato den äldre: ”För övrigt anser jag att decemberöverenskommelsen bör förstöras.”
Någon annan citerade Karin Boye: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.”
Samtidigt försökte delar av partistyrelsen, med nya partiledaren Ebba Busch Thor i spetsen, få Kristdemokraternas riksting att inse att överenskommelser är till för att hållas, och att även om DÖ inte fungerat som det var tänkt – sett med KD-ögon – så är alternativen etter värre.
Men det hjälpte föga. Kristdemokraterna ska lämna decemberöverenskommelsen. Paktens motståndare vann omröstningen klart.
Beslutet innebär i klartext och på kanslisvenska à la KD att ”rikstinget uttalat att Kristdemokraterna ska lämna decemberöverenskommelsen och att rikstinget uppdrar åt partistyrelsen att påbörja ett arbete för att avveckla decemberöverenskommelsen”.
En stor prestigeförlust för Ebba Busch Thor.
– Det som vi vet nu och som vi kan överblicka är att vi kan rösta på den budget vi har lagt fram. Därefter innebär det här en större handlingsfrihet än vi haft tidigare, konstaterade hon på en blixtinkallad presskonferens efter rikstingets sensationella beslut.
Att KD vill lämna DÖ behöver initialt inte betyda särdeles mycket. Så länge allianspartierna fortsätter att lägga egna budgetförslag sitter Stefan Löfvens regering säkert. Det är först om Alliansen skriver en gemensam budgetmotion, och röstar för den, och får stöd av Sverigedemokraterna, som regeringens budget i fara.
I värsta fall väntar då nyval, i bästa fall blocköverskridande förhandlingar om budgeten, någonting som vore betydligt bättre än dagens situation där Socialdemokraterna har gjort sig beroende av Vänsterpartiets stöd.
Statsminister Stefan Löfven (S) har byggt mycket av regeringens politik på att kunna regera utan motstånd. DÖ innebär i praktiken att de borgerliga partierna lämnat walk over och förutsättningslöst lovat släppa fram regeringens budget.
I en intervju i Aftonbladet (9/10 2015) går han till hårt angrepp mot KD: ”Ett parti som bygger på kristna värderingar får faktiskt fundera på hur de ska agera”, säger han bland annat.
Det kan man naturligtvis tycka som statsminister som ser sin maktposition hotas. Å andra sidan vore det inte helt fel om Löfven började visa lite statsmannaskap och tog fram den förhandlingsvilja och skicklighet vid förhandlingsbordet som omgav honom när han valdes till partiledare för S.
Den behövs, för Sveriges bästa.