Nyamko Sabuni har tagit över rodret i det splittrade Liberalerna.
I måndags var partiledarstriden i Liberalerna över.
En knapp vecka senare valdes Nyamko Sabuni enhälligt till ny partiledare vid ett extra landsmöte.
– Liberalerna har som första svenska parti valt en partiledare med afrosvensk bakgrund. Det är stort. Det är historiskt, sa hon i tacktalet.
Historier brukar upprepa sig. När Annie Lööf valdes till partiledare för Centerpartiet 2011 var hennes uppdrag: Rädda Centerpartiet kvar i riksdagen. Det råder ingen som helst tvekan om att Nyamko Sabunis huvuduppgift blir densamma; att rädda Liberalerna kvar i riksdagen. Annie Lööf lyckades, men då ska man komma ihåg att Centerpartiets utgångsläge var mer gynnsamt.
Nyamko Sabuni har en svår uppgift framför sig i ett parti som famlar sig fram, ideologiskt och i opinionen. För att lyckas måste hon lyckas med ”L” som i liberala frågor, och ”E” som i att ena partiet.
I en tid där allt fler väljare inte längre finner någon anledning att rösta på Liberalerna gäller det helt enkelt att göra partiets politik relevant igen. Om den politiken återfinns i vad professor Jonas Hinnfors, statsvetare vid Göteborgs universitet, kallar ”ett slags nationellt sinnad liberalism”, den väg som Liberalerna förmodligen väljer med Nyamko Sabuni, återstår att se.
Alternativet hade varit att betona de socialliberala rötterna, de som byggdes upp och utvecklades under Bertil Ohlins och Bengt Westerbergs ledning. Ohlin var partiledare 1944–1967, Westerberg 1983–1995. Ur ett frisinnat/socialliberalt perspektiv hade det varit att föredra.
Att hitta liberala frågor som engagerar borde inte vara omöjligt. Svårare lär det bli att ena partiet. Bitterheten i diskussionstrådarna på Facebook har varit påtaglig.
Det som talar för att Nyamko Sabuni ska lyckas är det tydliga mandat för förnyelse hon fått från medlemmarna. Det som talar mot är de djupa sprickorna och flera noteringar under riksdagsspärren i opinionsmätningar. Misslyckas hon med att relativt snabbt föra upp Liberalerna på fast ”riksdagsmark” igen är risken stor att striden mellan falangerna når orkanstyrka.
Vad händer på vägen fram till nästa val?
I det korta perspektivet är januariöverenskommelsen inte hotad. Men Sabuni kommer steg för steg att profilera partiet högerut för att sedan, i god tid inför valet 2022, lämna budgetsamverkan med den rödgröna regeringen för att i stället verka för en borgerlig alliansregering. Hon har varit tydlig med att hon ser Liberalernas framtid i samarbete med andra borgerliga partier.
Problemet är bara ett. Och det är stort. Alliansen behöver med stor säkerhet stöd av Sverigedemokraterna för att kunna bilda regering. Även om de politiska tiderna förändrats ska inte ett parti som av tradition försvarat öppenhet och tolerans flörta med högernationalism och högerpopulism.
Den typen av frågor sköt Sabuni skickligt framför sig i tacktalet. Men lovade att i god tid före nästa val ge besked i regeringsfrågan och vilka partier Liberalerna ska samarbeta med. I stället låg fokus på frågor kring EU, klimat och sjukvård. Ska sanningen fram var det mer ett tacktal än ett ideologiskt tal. Ideologin lär få betydligt större plats när hon på onsdag kväll ska tala i Almedalen.
Liberalernas vägval är alltså i högsta grad oklart. Framtiden för Liberalerna avgörs av hennes förmåga att samla partiet kring en politisk inriktning som attraherar väljarna.