Politikerveckan i Almedalen framstår säkert för en utomstående som ett överdrivet jippo, men den är en lämplig temperaturmätare på den politiska samtiden.
Och visst har något hänt med debattklimatet. Efter år av diskussioner som präglats av arbetsmarknadspolitik och plånboksfrågor har pendeln svängt.
Från att ha varit ett politiskt tabu har svenska värderingar blivit ett modeord och frågan om vad de har för betydelse präglar debatten.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor talade i sitt Almedalen-tal om en värderingskris. Statsminister Stefan Löfven (S) talade under sin dag om de värderingarna som byggt Sverige.
Både vad värderingarna innebär och vilken politisk hemvist de har skiljer sig, men tydligt är att alla menar samma sak.
Värderingdiskussionen är en direkt konsekvens av migrationsvågen från i höstas när myndigheternas system och den politiska välviljan sattes på prov. Vardagsdebatten formades av symbolik och varenda badtid och ett par uteblivna handskakningar blev ett slagfält i vad som närmast framstod som en civilisationernas kamp.
Det är inte bara i den inrikespolitiska debatten som svenska värderingar lyfts fram. I samband med att Sverige fick sin plats i FN:s säkerhetsråd var svenska värderingar som jämställdhet och öppenhet paradnummer i kampanjen.
Sant är dock att Sverige värderingsmässigt sticker ut internationellt. I studier utmärker sig det svenska samhället av statsindividualism och Sverige är påtagligt sekulärt. Svenskar känner i större utsträckning än andra tillit till både institutioner och sina medmänniskor. Det är heller ingenting som verkar ha förändrats över tid.
Däremot förändras opinionen. Företrädare försöker ambitiöst påskina att det är annorlunda när Socialdemokraterna inför gränskontroller än när Sverigedemokraterna argumenterar för samma sak. Partierna har ju i grunden olika värderingar trots att deras handlingar är lika.
Moderna samhällen har blivit mer individualistiska och mer fragmenterade. De gemensamma arenorna har blivit färre men behovet av att samlas har inte försvunnit. En debatt om värderingar skulle kunna vara en enande kraft, och leda till ett fördjupat samtal, men det förutsätter att diskussionen landar någonstans.
Sverige befinner sig i en historisk ekonomisk högkonjunktur, men i ett politisk döläge.
Blocköverskridande överenskommelser och en samling kring den politiska mittpunkten gör att värderingsdiskussionen är ett sätt att profilera sig. Dessvärre tänker alla partier samma tanke samtidigt, vilket gör att manövreringsutrymmet i opinionen ändå inte ökar. Det är tveksamt om den pågående diskussionen kommer att vara något annat än en övergång.
Ebba Busch Thors prat om att vi befinner oss i en värderingskris är sannolikt överord. Däremot finns ett uppdämt behov att prata om värderingsfrågor. Fri- och rättigheter är inte självklarheter utan de måste ständigt värderas och försvaras.
Men i dagsläget handlar det snarare om att dölja dåliga beslut med goda intentioner, vilket inte kommer att föra diskussionen framåt.
Tove Mellgren