Just nu riktas alla blickar mot klimattoppmötet i Paris.
När de egentligen borde riktas mot Skellefteå, Malå och Norsjö, mot Furuögrund, Örviken och Ullbergsträsk. För vad som är lätt att glömma i tider som dessa, när ansvaret för jorden väl och ve lagts i händerna på all världens ledare, är att alla utsläpp av växthusgaser och miljögifter är lokala – någonstans i världen.
När tidningen Miljöaktuellt rankade aktiviteter och ambitioner på miljöområdet i Sveriges kommuner hamnade Skellefteå på plats 83, Malå på plats 204 och Norsjö på plats 250. Det är knappast någonting att stoltsera med, för Skellefteås del, att befinna sig i miljöarbetets mellanmjölksland. Malås och Norsjös insatser lämnar mycket i övrigt att önska.
När det gäller Skellefteå är det alls inget fel på ambitionsnivån, vad man däremot skulle kunna önska sig är större politisk handlingskraft från stadens socialdemokrater, de som sitter på all makt i kommunen.
Ett sikte var inställt på en fossilbränsleoberoende kommunal fordonspark 2020. Den visionen klubbades igenom av kommunfullmäktige 2006. Nio år senare konstateras att målet inte kommer att nås. Trots att man hade nästan 15 år på sig.
Ett annat sikte är inställt på mer trähusbyggande. Trots en kommunal träbyggnadsstrategi finns inga planer på att ställa krav på det helägda kommunala bostadsbolaget Skebo att bygga i trä. Där kommunen kan påverka låter man alltså bli att göra det. Förhoppningen tycks vara att de privata byggherrarna och fastighetsägarna ska ta det ansvaret och göra Skellefteå till en trähusstad.
Det finns fler exempel.
Mycket snack och lite verkstad brukar sådant visst kallas.
Men om man tittar på själva verkstaden, vad som går att göra för att Skellefteå ska få en grönare profil, finns det inga snabba fix. Vad det i stället handlar om är ett målinriktat, enträget miljöarbete: utbyggd kollektivtrafik, fler gång- och cykelbanor, fortsatta satsningar på biogas och vindkraft, ett helhetsgrepp för att minska transportberoendet genom nytänkande stadsplanering och förändrade resvanor, förtätning av centrum för att slippa bygga på värdefulla stadsnära ”grönområden” och så vidare, och så vidare.
Det handlar alltså i mångt och mycket att fortsätta med och intensifiera det arbete som redan påbörjats. Arbeta långsiktigt och inte låta kortsiktiga ekonomiska hänsyn hindra miljöarbetet.
Men för att det ska bli framgångsrikt krävs ett starkt ledarskap, både hos den politiska ledningen och på tjänstemannanivå, ett ledarskap som konsekvent prioriterar klimat- och miljöfrågorna. Men det behövs också involvering. Ett framgångsrikt miljöarbete kräver ansvarstaggande på alla nivåer, ända ner till den enskilda Skelleftebon.
Eller som Göran Greider, chefredaktör på S-märkta Dala-Demokraten i Falun, skriver på Twitter. ”Den som är trött på klimatfrågan är trött på planeten.”
