FOTO: JANERIK HENRIKSSON/SCANPIX
Socialdemokraterna sade sig vara nöjda med sin kongress. Visserligen hade partiledningen fått kompromissa både här och där, men i stort kunde Stefan Löfven och kompani blicka tillbaka på en kongress där det mesta gått enligt planerna.
Men i stället för att med kongressklubbade beslut och riktlinjer i högsta hugg ladda inför dagens debatt om den ekonomiska vårpropositionen, har tid, ork och energi fått läggas på efterdyningarna av valet av Omar Mustafa till partistyrelsen.
Omar Mustafa är inte bara socialdemokrat, han är även ordförande för Islamiska förbundet. Han satt därtill några dagar i Socialdemokraternas partistyrelse innan han tvingades bort av Stockholms arbetarkommun, som också nominerade honom på stämman. Antingen gjorde den arbetarkommunen en dålig research, eller så trodde man inte att hans bakgrund skulle nagelfaras, eller så trodde man att partiet var tillräckligt starkt för att stå emot den debatt som man hoppades inte skulle komma. Men när debatten väl kom igång räckte det inte med att Omar Mustafa tog avstånd från antisemitiska yttringar och en hel del annat också. På lördagen lät S-ledaren Stefan Löfven bilan falla med orden: Man kan inte vara ordförande i Islamiska förbundet och samtidigt sitta i Socialdemokraternas partistyrelse.
Oavsett vilken sida man står på. Oavsett om man tycker att Mustafa Omar är en missförstådd idealist, som bara försökt bredda diskussionen, eller om man tycker att det är den utmålade bilden av honom som homofob, antisemit och som varande emot jämställdhet mellan män och kvinnor som är den korrekta, väcker den här affären ett par intressanta frågeställningar. Den intressantaste: kan en partistyrelsemedlem ha avvikande åsikter, och om svaret är ja, i vilka frågor?
I det här fallet handlade det om för socialdemokratin grundläggande värderingar: jämlikhet oavsett kön, etnicitet, religiös åskådning eller sexuell läggning. Uttalanden som är eller tangerar hets mot folkgrupp får aldrig tolereras. Man kan dock konstatera att Mustafa Omar, även om han inte själv har yttrat antisemitism, varit väl okritisk när han i egenskap av ordförande för Islamiska förbundet bjudit in talare. Men …
Omar Mustafa gjorde vad han kunde för att rädda situationen, han gick ut och tog avstånd från alla antisemitiska yttranden, och en hel del annat också. Tyvärr gjorde inte Socialdemokraterna vad de kunde. Först väljer man in en person i partistyrelsen som inte passar in i kravprofilen, uppenbarligen efter en usel research, sedan när det börjar storma låter man det storma till situationen blir ohållbar och Omar Mustafa tvingas bort. Ett fel blir inte rätt av att man gör ett till.
