Civil servants sit at results from the Tunis region parliamentary elections in a Tunis voting center, Monday, Oct. 27, 2014. Tunisia's main secular opposition party was claiming victory on Monday over once-dominant Islamists in the country's historic parliamentary elections. (AP Photo/Hassene Dridi)
Kommer du ihåg den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi?
Om inte kan det vara på sin plats att påminna om vem han var och vad han åstadkom. När polisen lade beslag på hans grönsaksvagn tände Bouazizi i protest eld på sig själv. Det kom att bli inledningen på den tunisiska revolutionen, jasminrevolutionen, som slutade med att landets diktator Zine al Abidine Ben Ali avgick. Demonstrationerna spred sig till andra länder i arabvärlden och blev startskottet för omfattande politiska förändringar.
I helgen var det val i Tunisien, fria val, för andra gången sedan Ben Ali störtades. 2011 stod frågan om islam i centrum, då vann det moderata islamistpartiet Ennahda (al-Nahda). Den här gången kom valrörelsen att handla om jobb, ekonomi och den lågintensiva konflikten med våldsamma islamiströrelser. Trots att alla valsedlar ännu inte är räknade har Beji Caid Essebsi, partiledare för Nidaa Tounes, Tunisiens största sekulära parti, utropat sig som segrare – och de rivaliserande islamisterna har erkänt sig besegrade.
Förvisso har Tunisien sluppit en hel del av de oroligheter, och det våld, som skakat många andra av den arabiska vårens länder, inte minst Egypten. Med demokratin inom räckhåll behöver landet en regering av nationell enighet, en regering som på ett effektivt sätt kan möta de hot mot demokratin som finns inom landets gränser.