Oslo gör en storsatsning. I år ska 70 batteribussar tas i trafik i den norska huvudstaden.
I höstas blev Norrtälje först med en helt elektrifierad stadstrafik.
I Stockholm pågår en av de största satsningarna på elbussar i Europa.
Storstäder som Paris, London och Barcelona ersätter de dieseldrivna bussarna i hopp om att förbättra den dåliga luftkvaliteten.
Man kan inte ens med den bästa av viljor här i världen påstå att Skellefteå ligger i framkant i den utvecklingen. Men nu ska det ske. Skellefteå Buss ska köpa in sex elbussar. Upphandlingen har dock dragit ut på tiden eftersom beslutet överklagats. Processen pågår. Men även utan överklagandet ligger Skellefteå långt efter många andra städer.
I Skellefteå pågår en lokal urbanisering. Det är många som säljer sin villa på landet för att flytta in till staden. Där det är nära till affärer, restauranger och service, både offentlig och privat. Det ställer stora krav på kommunens stadsplanering. Att skapa en attraktiv stadsmiljö är inte bara en nödvändighet, det är också svårt.
Det är i tät stadsmiljö, där buller och luftföroreningar ger skadliga hälsoeffekter, som elbussarna gör störst nytta. Elbussarna frigör också biodrivmedel till andra sektorer i samhället som inte har lika goda förutsättningar för att elektrifieras.
Enligt planerna ska bussarnas laddstationer vara klara under hösten. Elbusstrafiken beräknas komma igång nästa sommar eller höst. Först ut är linje 1 mellan Anderstorp och Solbacken.
Inför klimatmötet i Paris 2015 tog den socialdemokratiskt ledda regeringen initiativ till ”Fossilfritt Sverige”. Målet är att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.
Okej, då är målet definierat.
Nästa steg är att staka ut vägen dit.
Man skulle då kunna tro att sådant som är bra för samhället och för klimatet borde gynnas. Men så är inte fallet i fallet elbussar. Understundom äro politikens vägar outgrundliga.
Så här är det nämligen: Elkraften till elbussar beskattas. Det gör inte annan eldriven kollektivtrafik som tunnelbanor, pendeltåg och spårvagnar. Även biogasen är skattebefriad. Detta märkliga förhållande förklarar finansminister Magdalena Andersson (S) med att det finns ett investeringsstöd. Ett stöd som ska stimulera en övergång till trafik med elbussar i städerna.
Men om nu Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Varför beskattas då elkraften till bussarna?
I sedvanlig stil ger socialdemokratiskt ledda regeringar med den ena handen och tar tillbaka mångfalt med den andra.
Därtill skyller man på ett EU-direktiv från 2003 som klubbades innan elbussarna ens var uppfunna. Och som därmed inte ens nämns i direktivet.
Ett direktiv som EU-landet Frankrike ger blanka den i och befriar moderna elbussar från elskatt.
Ett direktiv som EU-landet Sverige inte bara följer utan övertolkar. Alltså ingen skattebefrielse för elbussar.
Visst är det märkligt att en kommun som Skellefteå, som vill göra gott för miljön i allmänhet och för stadsmiljön i synnerhet, ska tvingas att betala skatt på elkraften till bussen. Samtidigt som tunnelbanan i Stockholm och spårvagnarna i Göteborg slipper. Det minsta man kan begära är att beskattningen av all eldriven kollektivtrafik är konkurrensneutral.
Finansministerns ställningstagande, att inte vilja ta bort elskatten för drift av elbussar, är inte bara märklig, den är också ologisk. Det blir på ett sätt en bakvänd grön skatteväxling där den som inte smutsar ner får betala. I detta fall via skatt på elkraft till miljövänliga elbussar.