FOTO: GREGORIO BORGIA/AP PHOTO/SCANPIX
Att utse en ny påve är omgärdat av samma hemlighetsmakeri som när många politiska partier här hemma ska utse ny partiledare. Ingen utanför ett hermetiskt tillslutet rum får vet någonting innan allt är klart: inte vilka huvudkandidaterna är, ingenting om kravprofil, ingenting. Men helt plötsligt är den rök som stiger upp ur en av världens mest berömda skorstenar vit i stället för svart. Katolska kyrkan har fått sin nya påve.
Därför är det också svårt att ha någon tvärsäker åsikt om den nya påven, den 76-årige argentinske kardinalen Jorge Maria Bergoglio, som nu utsetts att leda världens 1,2 miljarder katoliker. Däremot går det att utifrån gjorda val dra vissa slutsatser.
Åldern: Bergoglio är bara två år yngre än en nu snabbt åldrande Joseph Ratzinger var när han blev Benedictus XVI för åtta år sedan. De flesta hade räknat med att den nya påven skulle vara betydligt yngre. Slutsats: Genom att välja en 76-åring till påve visade kardinalerna att de inte tror att kyrkan behöver en kraftig, ung påve som kan regera i årtionden utan en erfaren, populär och ödmjuk pastor som kan dra nya anhängare till tron och hjälpa till med att bygga upp ett raserat förtroende för en kyrka färgad av skandaler.
Namnet: Katolska kyrkans påvar tar sig oftast ett nytt namn i samband med att de väljs. Att Bergoglio valde namnet Franciskus är intressant. Av allt att döma vill han bli associerad med den helige Franciskus av Assisi som stod för fred, fattigdom och enkelhet. En annan viktig Franciskus är Francisco Javier, medgrundare av jesuitorden, som spred tron så långt som till Indien och Japan. Slutsats: Det finns en dubbel symbolik i valet av namn, dels vill Bergoglio ta avstånd från anklagelserna om Vatikanens extravaganta leverne, dels att tron behöver spridas i en tid då många kyrkor kämpar med sjunkande medlemsantal.
Landet: Många hoppades på en icke-europeisk påve, få trodde på Bergoglio från Argentina. Men han är den förste påven från den amerikanska kontinenten och den förste icke-europeiske påven på över ett årtusende (på 700-talet fanns det några påvar födda i Syrien). Slutsats: Tiden var mogen för en icke-europeisk påve i en tid då ingen kommer undan politiken. Att ungefär 40 procent av världens katoliker i dag finns i Latinamerika måste förr eller senare resultera i en påve.
Valet av Jorge Maria Bergoglio signalerar inte någon större förändring, eller modernisering, av den katolska kyrkan. I trosfrågor beskrivs hans som konservativ. Vilket osökt leder in på en av samtidens intressantaste trosfrågor: ska kyrkan vara en kyrka, i den meningen att stå upp för sina värderingar, eller anpassa sig till samhället utanför. Den frågan kan bara kyrkorna själva svara på.
