Andreas Löwenhöök (M), Carina Sundbom (C) och Per-Ivar Skogqvist (KD) presenterade Treklöverns förslag till budget. Foto: Mikael Bengtsson
I förrgår berättade Socialdemokraterna hur livet i Skellefteå kommer att te sig den närmaste tiden.
I går var det dags för de borgerliga partierna – Treklövern för sig, Liberalerna för sig – att berätta hur framtiden hade kunnat se ut om de fått bestämma.
Men nu får de inte det. Socialdemokraternas monopol på makten är ännu så länge ohotat.
– Vi behöver samarbeta för att kunna utmana S, konstaterade oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M) när han drog igång Treklöverns budgetpresentation.
Så sant som det var sagt.
När Liberalerna lämnade Allianssamarbetet försvagades den borgerliga oppositionen. Visst försöker de båda ”Andreasarna”, Moderaternas Löwenhöök och Liberalernas Westerberg, att profilera sina respektive partier ideologiskt. Men ska Socialdemokraternas dominans brytas måste Alliansen återigen agera som en Allians.
Så vad skiljer då Socialdemokraternas budgetförslag från Treklöverns och Liberalernas?
Ja, skillnaderna mellan Treklöverns och Liberalernas är inte så stora att de borde utgöra ett oöverstigligt hinder för ett förnyat samarbete.
Däremot finns det stora ideologiska skillnader mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Även om mycket har hänt inom S de senaste åren tycks partiet fortfarande hänga upp betydande delar av sin politik på devisen: Så här har vi alltid gjort, och det har gått bra, så vi fortsätter med det.
Risken med långa, stabila maktinnehav är att man fastnar i en politisk konservatism.
En avgörande skillnad är att de borgerliga partierna vill ha större samhälle och mindre kommun medan S tycker att samhället för tillfället är tillräckligt stort. Detta visar sig inte minst i synen på vad det näringslivet ska göra och vad kommunen ska göra.
Inget av de borgerliga partierna är främmande för privatiseringar, utmaningsrätt och att införa Lagen om valfrihet i kommunen.
I tider som dessa, när Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) går ut och varnar för ett kraftigt underskott i kommunernas ekonomi, uppemot 40 miljarder kronor fram till 2020, behöver kommunerna bland annat se över var man får mest gjort och bäst utfört arbete för skattepengarna.
Görs det bäst i kommunal regi så ska arbetet utföras i kommunal regi, görs det bäst i privat regi så ska arbetet utföras i privat regi. Svårare än så är det inte.
Treklöverns ”Ett Skellefteå för fler” blir i Liberalernas tolkning ”Rättvisa – mod – ambition”. De stora dragen är snarlika: mindre pengar till EU-projekt, mer till skolan, inget naturreservat på Vitberget, en satsning på trygghetsbostäder, begränsat stöd till samlingslokaler, upphandling av städning av kommunala lokaler och så vidare.
Skiljelinjerna finns, framför allt i socialnämndens verksamhet och i synen på Örjansbadet i Skelleftehamn. Treklövern vill ersätta det med en fritidsanläggning för till exempel parkour, skate och cheerleading medan Liberalerna vill satsa pengarna på annat.
Men skillnaderna är inte större än att det utan några som helst problem skulle kunna gå att enas i ett Allianssamarbete igen.
Om lite mer än ett år är det val igen. Förra valet innebar stora framgångar för Sverigedemokraterna på det nationella planet. Frågan är om de framgångarna också kommer att smitta av sig på politiken i Skellefteå, och vad det i så fall skulle innebära.
I vilka konstellationer den lokala politiska kohandeln kommer att äga rum är en lika öppen som intressant fråga som förmodligen kommer att äga rum mer i pragmatismens än i ideologiernas tecken.