FOTO: HASSE HOLMBERG/SCANPIX
Att sjukskrivna prövas mot arbetsmarknaden med jämna mellanrum är nödvändigt. Det förra systemet, där människor kunde vara sjukskrivna i flera år för att sedan omvandlas till förtidspensionärer, gynnade ingen.
Däremot kräver det nya systemet att myndigheterna samverkar och enas om ett regelverk. Det finns ingen poäng med att en sjukskriven person skrivs in på Arbetsförmedlingen, som bedömer att han eller hon är för sjuk för att arbeta, för att sedan skickas tillbaka till Försäkringskassan som klassar personen som för frisk för att få sjukersättning.
I dag kan ett sådant Kafkaartat scenario uppstå, utan att något formellt fel har begåtts, eftersom Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har olika syften och utgångspunkter när de bedömer arbetsförmågan. Det påpekar Inspektionen för socialförsäkringen i sin rapport ”Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen – vilka är de och vad händer efteråt?” som presenterades under torsdagen.
Förutom att situationen för den enskilde blir horribel – antingen är man arbetsför på heltid eller deltid, eller så är man det inte – gör det att kommunernas kostnader för försörjningsstöd skjuter i höjden. Av de nästan 41 000 personer som nådde den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen 2010 hade runt 1 000 haft försörjningsstöd i minst sex månader året innan. Motsvarande siffra för året efter var 3 500 – en ökad kostnad på runt hundra miljoner för landets kommuner.
I rapporten framkommer även att det är lite si och så med Arbetsförmedlingens uppföljning, vilket betyder att det är oklart vilka insatser som fungerar bra respektive dåligt för olika individer. För lika lite som andra är de utförsäkrade en homogen grupp. Många har flera diagnoser och runt två tredjedelar har en psykisk sjukdom. Det som är förträffligt för en 35-åring med andningsproblem, som varit sjukskriven på 25 procent, är inte nödvändigtvis optimalt för en deprimerad 60-åring som stått helt utanför arbetsmarknaden i över fem år.
Eventuellt kan den varierande uppföljningen vara en del av förklaringen till att andelen som återvänder till sjukförsäkringen inom ett år skiljer sig markant över landet. Snittet ligger på ungefär hälften, men medan 60 procent i Kalmar län bedöms vara fortsatt arbetsoförmögna är motsvarande siffra i Gävleborg 40 procent. Det kan givetvis vara en slump, men det kan även vara så att man i Gävle har hittat skräddarsydda modeller som fungerar. Om så är fallet vore det inte helt fel om de nedtecknades och spreds över landet. Det är onödigt att varje arbetsförmedling uppfinner hjulet varsin gång.
Susanne Nyström
