Första veckan i juli varje år åker Sveriges makthavare till Almedalen.
På Visbys gator och torg flanerar politiker, journalister, fackpampar, lobbyister – och helt vanliga samhällsintresserade medborgare.
Denna sommar kommer inte statsministern att tala på Almedalsscenen. Stefan Löfven tycker att det är folkligare att resa runt i resten av landet.
Frågan är vad som är bäst för demokratin: Att statsministern träffar några få personer som valts ut av den lokala S-ombudsmannen, eller att rikets mäktigaste man deltar i årets största öppna politiska evenemang?
Det är lätt att avfärda Almedalen som ett elitprojekt. Stängda rosémingel, hemliga bjudmiddagar och slutna sällskap på lummiga innergårdar bidrar till bilden av en maktklubb för inbördes beundran.
Men det finns också en öppen Almedalsvecka; där alla är välkomna att ta del av seminarier, debatter och föreläsningar. Det officiella programmet för 2017 innehåller över 4 000 evenemang – vilket är rekord, i år igen. Allt från småföretag, myndigheter och intresse- och välgörenhetsorganisationer får chans att diskutera sina hjärtefrågor.
Almedalen är för samhällsintresserade vad festivaler är för musikälskare. Allt du vill se och höra är koncentrerat, innanför ringmuren.
Ensamma ungdomsförbundsmedlemmar från småstäder träffar likasinnade, och får på köpet en intensivkurs i samhällskunskap långt över gymnasienivå. Medelålders par från landsbygden kan lyssna på favoritkrönikörerna de annars bara läser i tidningen vid frukostbordet.
Nej, alla har inte möjlighet att besöka Almedalen. Boendepriserna – om man lyckas få tag på något – är skyhöga, Gotland ligger naturligt otillgängligt för de flesta svenskar och det kan vara svårt att skaffa biljetter till de hetaste evenemangen.
Statsministern motiverar sin frånvaro med att han vill ”träffa folk som kanske aldrig skulle besöka en politikervecka, men likväl borde få sina röster hörda i politiken”.
Det ägnar han – eller borde han ägna – många andra av årets veckor åt.
Det är synd att Stefan Löfven inte väljer att uppmuntra människor att besöka Almedalen. Med tanke på hur svenskarna annars spenderar sin semesterkassa borde det vara angeläget att förmå fler att ta del av samhällsdebattens epicentrum.
Det är svårt att komma på ett mer öppet demokratiskt samtal än det som förs i Almedalen. Även rapporteringen av politikernas utspel är välgörande för svensk demokrati. Den omfattande mediebevakningen gör att sakfrågor hinner penetreras ordentligt – ett välkommet avbrott från de slentrianmässiga spekulationerna om politisk spelteori.
Endast en vecka om året är densiteten av svenska makthavare större utanför än innanför Stockholms innerstad. I Almedalen kan vem som helst springa på flera ministrar per dag, något som annars är förbehållet den lilla klick som till vardags rör sig i Klarakvarteren.
En demokrati som Sverige mår bra av en politikervecka utanför huvudstaden.
Synd att statsministern inte vill vara med.
Kajsa Dovstad
