Har du hört det förut?
Ja, jag har hört det förut.
Söndagskvällens partiledardebatt i Agenda, den första tv-sända efter Decemberöverenskommelsen, bjöd knappast på några nyheter alls. En borgerlig allians, inte alls lika samtrimmad längre, mötte en förvånansvärt illa samkörd rödgrön regering. Så fort det hettade till hänvisade både statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP) till pågående utredningar.
Det här var också kvällen när både den nya M-ledaren Anna Kinberg Batra och den nya KD-ledaren Ebba Busch Thor skulle göra tv-debattdebut. Kinberg Batra gjorde det, men fick mest ägna sig åt att försöka förklara och försvara partiets politik, drabbningen med statsminister Löfven uteblev därmed. Busch Thor uteblev helt från debatten, hon hade fått annat att tänka på. Den sistnämndas vikarie, förste vice partiordföranden Jakob Forssmed, agerade långa stunder som hade han inte gjort någonting annat.
Om partiledardebatten som sådan var både platt och förutsägbar så fanns det enskilda debattörer som gjorde både bättre och sämre ifrån sig. Med beröm godkänt får trion Jimmie Åkesson (SD), Jonas Sjöstedt (V) och Jakob Forssmed (KD). Godkänt får Stefan Löfven (S), Anna Kinberg Batra (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (FP). Underkänt får Åsa Romson (MP).
Lite fler tankar kring partiledardebatten.
Har inte en kolbit visats tillräckligt många gånger i tv, på bästa sändningstid. Nu plockade både Jan Björklund och Jonas Sjöstedt fram en sådan när energifrågan debatterades.
Varför har så många svenska politiker så svårt att ta ordet diktatur i sin mun? Är ett land en enpartistat så är det en diktatur, är ett land en icke-demokrati så är det, just det, en diktatur. Svårare är det faktiskt inte. Att det sedan finns gränsfall med semidiktaturer är en helt annan sak.
Varför har så många svenska politiker så svårt att svara ett enkelt ja eller nej på en fråga med två svarsalternativ – ja eller nej? Tror att det är många väljare som föredrar klara besked framför politiker som snurrar in sig i långa resonemang.
Varför står Stefan Löfven och flinar/hånflinar åt andras inlägg? Som ledare för Sveriges största parti måste man kunna acceptera att det finns andra som har andra åsikter. Statsministerns agerande för tankarna till förre statsministern Göran Persson (S) och hans härskartekniker.
Slutligen frågan alla ställer sig: Hur kan en vice statsminister, Åsa Romson, likna flyktingskatastroferna i Medelhavet med Auschwitz? Föga statsmannamässigt är det minsta man kan säga.