Bortom alla ”o-ämnen” som dominerade debatten – bland annat oro, osäker omvärld och otrygghet – försökte C-ledaren Annie Lööf lyfta landsbygdsfrågan. Foto: Christine Olsson/TT
Det må blåsa en mild medvind för Stefan Löfven i opinionen.
Men när partiledare, språkrör och gruppledare drabbade samman i årets första partiledardebatt blåste det andra vindar. För även om Löfven växt in i politikerrollen hamnade han snabbt på defensiven – hårt attackerad av den borgerliga oppositionen.
Några avgörande svar på alla de frågor som figurerar i samtiden levererades naturligtvis inte. Det brukar inte höra partiledardebatter till.
Men bortom alla ”o-ämnen” som dominerade debatten – bland annat oro, osäker omvärld och otrygghet – försökte C-ledaren Annie Lööf lyfta landsbygdsfrågan. Som boende i en av de mer glesbefolkade delarna av landet kan jag tycka att lands- och glesbygdens speciella förutsättningar inte får tillräckligt stor plats i debatten.
Den enda som egentligen ”högg” på Annie Lööfs invit var Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Men hans inlägg lär inte ha lugnat landsbygdens folk och företag – snarare tvärtom. Jo, det är rätt, hävdade han, att straffbeskatta avstånd för de företag i bland annat Norrlands inland som saknar alternativ till lastbil.
Miljöpartiet vill rädda världen, det är bra, vem vill inte det?
Klimathotet är verkligt, det är ingenting som suspekta vetenskapsmän vid ljusskygga universitet själva kommit på. Men ett parti som ena dagen ger upp kampen att stoppa ”Förbifart Stockholm”, den andra dagen går med på att statliga Vattenfall säljer den skadliga brunkolsverksamheten i Tyskland för att den tredje dagen gladeligen straffbeskatta gles- och landsbygdens företag silar myggen och sväljer kamelerna.
Det hade för övrigt varit tacknämligt om länets rödgröna riksdagsledamöter kunde svara på frågan hur de ställer sig till en kilometerskatt på tung lastbilstrafik. Tror att Norrans läsare hade sett fram emot ett klargörande i frågan.
Förra gången frågan ställdes svarade Isak From (S), Norsjö, att man inte kan ta ställning i en fråga innan man vet hur förslaget ser ut. Men det är ju vad politiker gör dagligen och stundligen. Försvarsfrågan fick till exempel stort utrymme i tisdagens partiledardebatt – utan att det fanns några nya förslag att ta ställning till.
Gapet mellan rika och fattiga ökar, människors livschanser ser olika ut, redan från hemkomsten från BB. Men livschanserna ska inte bero på föräldrarnas sociala och ekonomiska situation, hur många och vilka böcker som står i bokhyllan, men gör det, tyvärr. Skolan klarar inte av sitt kompensatoriska uppdrag.
Om detta är alla partier överens. Men framtidsspaningarna kring vad som behöver göras för att lösa grundproblematiken med de klassklyftor som ökar i Sverige uteblev. Många till intet förpliktande statements gjordes.
Stefan Löfven (S): ”Samhällsbygget ska ägnas åt att lyfta människor ur uppgivenhet och hedra dem som byggt landet”. Bra, men hur tänkte du göra det?
Anna Kinberg Batra (M): ”Vi måste sluta dalta med dem som tar sig rätten att leva på andra fastän de skulle kunna jobba”. Självklart, men tankegången behöver utvecklas.
Gustav Fridolin (MP): ”De unga killarnas kreativitet ska användas på en arbetsplats inte år kriminalitet”. Det kan nog alla, utom de kriminella själva, skriva under på.
Känslan efter årets första partiledardebatt, den femte sista innan nästa års val är: Det enda nya var all ny formalia kring inlägg och repliker. I övrigt var det precis som förr, många frågor ställdes, få besvarades.