FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT
Det är kris i äldreomsorgen. Naturligtvis skiftar graden av problem från kommun till kommun, men kris det är det i stort sett i hela Sverige. Nästan var fjärde anställd vill byta bransch inom tre år, visar en kartläggning som fackförbundet Kommunal gjort. Lägg därtill att intresset för att läsa vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet har rasat. Så om det är kris i äldreomsorgen i dag, vad ska man då använda för substantiv för att beskriva situationen i morgon.
Precis som alla andra rapporter är Kommunals kartläggning ”Stress och låg bemanning i äldreomsorgen” färgad av det budskap som man vill ha fram: att våra medlemmar vill ha, och inte bara vill ha, utan också kräver bättre arbetsförhållanden. Det talas om stor tidspress och stress (ungefär åtta av tio uppger att de minst en dag i veckan upplever att arbetet är jäktigt) och det talas om fysiska som mentala påfrestningar (ungefär sju av tio uppger att de minst en dag i veckan upplever arbetet som psykiskt ansträngande) och en hel del annat också . Lägg därtill att ungefär fyra av tio upplever att bemanningen minst en dag i veckan är så låg att den innebär en risk för de äldre och det märkliga är inte att så många vill byta yrke, det märkliga är att fler inte vill göra det.
Alarmerande siffror, javisst, som blir än mer alarmerande om de sätts in i ett lite större sammanhang. Behovet av personal med omvårdnadsutbildning kommer nämligen att öka med början från 2020 och tio år senare kommer det enligt både Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen att saknas 170 000 personer med rätt utbildning inom äldreomsorgen. Men det lär inte ens räcks med det. Till den siffran ska nämligen läggas att många vårdutbildade vill lämna äldreomsorgen – och kanske gör det. De politiker som ännu inte har insett vidden av problemet gör klokast i att tänka om, snart är det för sent.
Hur äldreomsorgen ska kunna bli attraktivare som arbetsplats? Kombinationen av offentlig sektor och ett kvinnodominerat yrke brukar sällan vara liktydigt med bra löner, många händer, fasta heltidstjänster, möjlighet att göra karriär och inflytande. Det är där någonstans som diskussionen om framtidens äldreomsorg måste börja och frågan som kräver ett svar är hur samhäller ser på och värderar yrket som sådant.
Den frustration som genomsyrar Kommunals rapport är någonting som alla politiker måste ta på allvar. Det är deras skyldighet att se till att våra äldre får en trygg och värdig ålderdom och det är deras skyldighet att plocka fram pengarna. För vad det handlar om är vem som ska ta hand om inte bara dagens utan även morgondagens gamla.