Vad har Pippi Långstrump och Bamse gemensamt?
Jo, båda är av den uppfattningen att är man stark så måste man också vara snäll.
Det är lätt att tro att steget från fablernas värld till kommunpolitiken är stort. Det är det. I vissa frågor. I andra inte.
I Skellefteå är Socialdemokraterna starka. Trots ett tapp på drygt sju procentenheter i senaste valet landade man på drygt 44 procent av rösterna. Om denna styrka är förenad med en eller flera doser snällhet beror på vem man frågar.
I Skellefteå finns det en budgetberedning. Deras uppgift är, precis som namnet antyder, att bereda budgeten, alltså ta fram ett beslutsunderlag. Här sitter representanter från Socialdemokraterna (4 mandat), Moderaterna (1 mandat), Centerpartiet (1 mandat) och Vänsterpartiet (1 mandat). Budgetberedningen är liktydig med kommunstyrelsens arbetsutskott.
Orättvist, tyckte Sverigedemokraterna, och skrev en motion i ämnet: ”Att inte få möjlighet att delta eller ha insyn i budgetberedningens arbete innebär betydligt sämre tillgång till viktig kommunal information. Det gör det svårare att – för de partier som vill – presentera sina egna budgetförslag, vilket i förlängningen innebär sämre förutsättningar att företräda sina väljare.”
Och ville att alla partier som är representerade i kommunfullmäktige, men som saknar en ordinarie plats i budgetberedningen, ska få en insynsplats, det vill säga äga rätten att få sitta med vid möten, möjligen få yttra sig och få sina ord förda till protokollet. Den som har insynsplats har dock ingen rätt att vare sig yrka något eller vara med vid omröstningar.
Det är ett varken ohemult eller utopiskt önskemål, snarare ett mycket rimligt sådant.
Så vad är då Socialdemokraterna i Skellefteå rädda för? Att budgetberedningens möten ska utvecklas till oändligt långa långbänkar? Att de mindre partierna ska få samma förutsättningar att företräda sina väljare som de stora? För vill man, så kan man, precis som Sverigedemokraterna framhåller i sin motion, vidga perspektivet och inkludera en demokratisk aspekt.
De som förväntade sig glasklara svar från S fick lämna mötet besvikna. I stället ägnade kommunalrådet Maria Marklund (S) sig åt att berätta vilka fantastiska möjligheter partierna utanför budgetberedningen har att göra ett bra budgetarbete. Det var inte alla som höll med. En ”skönmålning av verkligheten” var en fras som hela tiden låg och dallrade i luften, men som inte uttalades.
För att försöka ge sig på att tolka och sammanfatta vad Maria Marklund sa: Vi sköter vår budget, sköt ni er.
Det går naturligtvis att hitta argument till varför alla partier representerade i kommunfullmäktige inte också ska ha en insynsplats i budgetberedningen. Men oavsett vilka argument som redovisas finns det ett som väger tyngre än alla andra tillsammans – och det är demokratiaspekten, att alla partier, oavsett storlek, ska ha samma möjligheter att tillgodose sina väljares önskemål.
Socialdemokraterna kunde, om de så hade velat, låtit demokratiaspekten väga tungt och sagt ja till Sverigedemokraternas motion. Nu gjorde man inte det. Vilket gör att SD, Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet blir utan på-plats-insyn i budgetarbetet.
Christina Soldan, gruppledare för Liberalerna, sammanfattade debatten: Att låta fyra mindre partier få varsin insynsplats i budgetberedningen hade varit ”ett litet steg för majoriteten, men ett stort steg för demokratin.”