Statsminister Stefan Löfven borde vara mer nogräknad med vem han umgås med. Foto: Henrik Montgomery/TT
Att främja demokrati är en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Samtidigt exporterade Sverige krigsmateriel för 11 miljarder kronor förra året. En del hamnade, enligt en sammanställning av Svenska freds- och skiljedomsföreningen, i odemokratiska stater som Quatar, Saudiarabien och Thailand.
Att bevilja en stat att köpa krigsmateriel är liktydigt med att välkomna denne in i de internationella finrummen.
Saudiarabien är ett land där politiska partier och fackföreningar inte är tillåtna och där det finns inte någon strejkrätt, det är ett land där omfattande diskriminering och juridiska restriktioner inskränker kvinnors rörelsefrihet och ett land som dömer barn under 18 år till döden.
Det och en hel del annat står att läsa om Saudiarabien på regeringens egen hemsida.
Samma regering som talar vackert om demokrati och mänskliga rättigheter, och om en feministisk politik, säljer alltså vapen till en av världens mest brutala diktaturer. Den ena handen vet uppenbarligen inte vad den andra gör, det som på ren svenska brukar benämnas hyckleri.
Men nu ska det bli svårare att exportera, är det tänkt. Den svenska vapenexporten skärps med en rad nya krav på mottagarländerna. Allvarliga eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter ska innebära hinder för export.
Det har kompromissats fram och tillbaka och till slut fick regeringen ihop en blocköverskridande överenskommelse som bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet står utanför.
Det är den stora styrkan i den här överenskommelsen, att den är blocköverskridande, vilket gör det föga troligt att reglerna rivs upp med en annan färg på regeringen efter valet nästa år.
Men det finns också svagheter. Den främsta är att det inte blir något totalstopp för export av vapen till diktaturer. Regeringen kan till exempel bestämma sig för att de försvarspolitiska skälen för export till en diktatur väger över de skäl som handlar om rättigheter och demokrati.
Med andra ord fortsätter det politiska hyckleriet. Det är sällan jag håller med Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, men den här gången gör jag det. Så här skriver han på Twitter: ”Det viktigaste saknas. Ett rakt förbud mot vapenexport till länder som är diktaturer, bryter mot mr (= mänskliga rättigheter) eller är i krig”.
Samtidigt ska man vara medveten om att försvarsindustrin är viktig för Sverige. Det handlar om att kunna försörja försvaret med krigsmateriel under en kris, vilket i sin tur ökar våra möjligheter att hålla oss utanför konflikten.
Den svenska neutralitetspolitiken (om den nu existerar) är med andra ord helt beroende av en stark inhemsk försvarsindustri. Inte minst nu när Östersjöregionen är oroligare än på länge. Vapenexporten blir ett nödvändigt ont för att kunna värna säkerhetspolitiken som den ser ut i dag.
På torsdag ska lagrådsremissen lämnas in och i april nästa år är det tänkt att förslagen ska träda i kraft. Det är då som det kommer att visa sig om de nya reglerna får någon praktisk betydelse, eller om Sverige fortsätter sälja vapen och hela vapensystem till länder där de demokratiska och mänskliga rättigheterna är satta på undantag.
Det gäller att visa om de vackra orden från Stefan Löfvens senaste regeringsförklaring, att ”vår utrikes- och säkerhetspolitik utgår från de universella principerna om demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter” är någonting värda, eller om det bara är struntprat och svammel.