Tänk dig följande scenario: I mars 2018 bildar herr Andersson (eller fru Lundström) en politisk rörelse, ”Heja Sverige, heja Sverige”.
Sex månader senare sopar det nybildade partiet banan med socialdemokrater, sverigedemokrater, centerpartister, vänsterpartister, liberaler och alla de andra. Stefan Löfven och hans rödgröna regering tvingas avgå och i ett hörn sitter Jimmie Åkesson och tjurar. Skyller det dåliga resultatet på valsystemet.
Det är på ett ungefär vad som håller på att hända i Frankrike. President Emmanuel Macrons nybildade rörelse ”La République en marche” kan när valet är klart få en av de största majoriteterna i parlamentet på 60 år.
Nu skiljer sig det franska och svenska valsystemet och statsskicket åt, men jag tror att du vet på ett ungefär vart jag vill komma.
På ena sidan Atlanten sitter Donald Trump, en oberäknelig patriotisk politiker, med protektionism på agendan, på den andra sidan sitter Emmanuel Macron, en ung, välartikulerad och framåtriktad socialliberal, en internationalist som utstrålar både förnuft och en förmåga att tänka lite längre än vad näsan räcker.
Oavsett vad man tycker om Trump och hans politik så har han sedan intåget i Vita huset visat en imponerande handlingskraft.
För Emmanuel Macron och hans ”La République en marche” återstår att bevisa att också de kan leverera. Att prognoserna pekar på att hans mittenrörelse – tillsammans med allianspartnern Modem – kommer att få mellan 440 och 445 av de 577 platserna i parlamentet efter den andra omgången på söndag underlättar.
Både i USA och i Frankrike har väljarna vänt de ”traditionella” politikerna ryggen. Men någon sådan utveckling ser vi ännu inte i Sverige. Även om Feministiskt Initiativ har börjat röra på sig uppåt i opinionsmätningarna så är det väldigt långt kvar till en plats i riksdagen. Lokala partier poppar däremot upp här och var och utmanar.
Om drygt ett år är det val till riksdagen, landstingen och kommunerna i Sverige. De åtta riksdagspartiernas strateger sitter förmodligen redan nu och funderar på vad som egentligen hände, och hur de på bästa sätt kan utnyttja det?
Väljarna har blivit superrörliga, gamla ogenomträngliga barriärer passeras nuförtiden utan några som helst problem.
Den som för några år sedan påstått att Sverigedemokraterna skulle ta röster från i princip samtliga partiet, enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning har till exempel LO-medlemmar strömmat från S till SD, hade förmodligen förklarats som varande oberäknelig.
Det finns paralleller att dra mellan den amerikanska, franska och svenska politiken. En är att de partier/politiker som levererar klara och tydliga besked, som håller fast vid sin linje, belönas – i Sverige Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Samtidigt som Moderaterna straffats för otydlighet och oklarhet och rutschar nerför branten med en lavins styrka och hastighet.
Nästan var femte tillfrågad i SCB-undersökningen var osäker på vilket parti hen skulle rösta på. Det ger partierna oanade möjligheter att både vinna och förlora röster. Snart behöver besked komma om Alliansen kan presentera en bred och detaljrik gemensam valplattform eller inte.