Timo Soini, Sannfinländarna, Alexander Stubb, Samlingspartiet och Juha Sipilä, Centerpartiet. I bakgrunden Antti Rinne från Socialdemokraterna som inte fick vara med i regeringen. Foto: Heikki Saukkomaa/Lehtikuva/AP Photo/TT
Det har varit val i de breda koalitionsregeringarnas förlovade land.
Det finska riksdagsvalet blev förvisso inte lika dramatiskt och omvälvande som parlamentsvalet i Storbritannien, men dramatiskt och omvälvande nog. Den finländske centerledaren Juha Sipilä valde att bilda regering med högerpopulistiska Sannfinländarna och konservativa Samlingspartiet. Två av valets tre vinnare – De gröna och frisinnade Svenska folkpartiet – lämnades utanför.
Finland har inte lyckats hämta sig från lågkonjunktur och finanskris. Ekonomin hackar betänkligt, tillväxten är obefintlig, den kan till och med bli den sämsta i EU. Det lär komma ett antal ”skarpa förslag” från regeringen Sipilä.
Eller som oberoende Åbo Underrättelser skriver på ledarplats: ”Vi vet inte ännu hur dåligt vi egentligen har det ekonomiskt. Men då man lyssnar till den, sannolikt, blivande finansministern Timo Soini (Sannfinländarna, reds anm) låter nedskärningsretoriken närmast brutal.”
När regeringsförhandlingarna startar i dag står utrikes- och säkerhetspolitiken samt invandringen, men inte ekonomin, högst upp på dagordningen. Anledningen är, enligt Juha Sipilä själv, att dessa tre stora områden inte väntas ha några större effekter på den ekonomiska politiken.
Men det berättar också en annan sak. Att det är inom de politikområdena som de riktigt stora motsättningarna finns. Samlingspartiets Alexander Stubb vill till exempel arbeta för ett öppet och tolerant Finland och en konstruktiv EU-politik, någonting som går helt på tvärs med Sannfinländarna och delar av Sipiläs centerparti.
Sedan kan man naturligtvis fundera på om Juha Sipilä gjorde ett genidrag eller gjorde bort sig när han släppte in högerpopulistiska Sannfinländarna i regeringen. I Sverige har samtliga riksdagspartiet tagit avstånd från Sverigedemokraterna. I Finland finns en annan tradition; att försöka krama ihjäl populister genom att ge dem ansvar och därmed låta dem stå för sin politik.
En mindre fråga, men intressant för oss på andra sidan Bottenhavet, är svenskans ställning. I dagarna blev den sista enbart svenskspråkiga kommunen, Närpes i Österbotten, tvåspråkig efter ett beslut i högsta förvaltningsdomstolen. Att Sannfinländarna tar plats i regeringen, samtidigt som Svenska folkpartiet sparkades ut, lär innebära några svåra år för svenskan i Finland.
Juha Sipilä vet precis vad som gäller, vad det finska folket efterfrågar och vill ha: en statsminister och en regering som tar landet från låg- till högkonjunktur. Hur det ska göras är en helt annan sak. Det vet han nog inte riktigt själv heller.