Skellefteås socialdemokratiska kommunalråd Lorents Burman väljer ibland lite märkliga vägar när han vill diskutera politik, eller rättare sagt, när han vill slippa göra det.
Självklart väljer kommunalrådet vem han vill diskutera med, och utifrån vilka plattformar han vill göra det, men nog känns det märkligt att man som motpart inte ges någon möjlighet att bemöta kritiken, framför allt när den framförs offentligt.
Det är ungefär som om Norrans debattsida i allmänhet, och möjligheten till repliker i synnerhet, hade stängts för stadens socialdemokrater.
För att du som läsare ska kunna hänga med i svängarna: I slutet av mars gick kommunalrådet ut i en debattartikel i Norran ( 24/3 2016) tillsammans med bland andra landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S). De sade sig vara ”stolta över den hälso- och sjukvård som bedrivs i hela vårt län” och ”stolta över den utveckling som ständigt pågår vid sjukhuset i Skellefteå”.
Det och den granskning som Norran gjorde kring landstingsjobben i Västerbotten, som visade att de ökat i länet de senaste tio åren, samtidigt som de blivit färre i sjukhuskommunerna Skellefteå och Lycksele, fick oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M) att skriva en interpellation. Det ledde också till en ledare i Norran ( 10/5 2016), en ledare som fick Burman att se rödare än vanligt.
Det naturliga vore att kommunalrådet för-fattat en replik på ledaren. Kritisera får han naturligtvis gärna göra. En replik som självklart hade publicerats i Norran och på norran.se. Nu när han i stället väljer fullmäktige för att kritisera ledaren, där hans ord får stå oemotsagda, använder jag ledarplats för att svara på kritiken.
Lorents Burman har naturligtvis rätt. Hans debattartikel berör inte ”med ett enda ord” öron-näsa-halsverksamheten vid Skellefteå lasarett. Däremot berör den verksamheten vid lasarettet i stort, dit öron-näsa-hals hör, den utveckling som kommunalrådet i nyss nämnda debattartikel säger sig vara stolt över. Den utveckling som de senaste åren har haft avveckling som följeslagare.
Hur vanligt är det då att ett kommunalråd kritiserar en ledarskribent i kommunfullmäktige?
En rundringning bland kolleger säger: det händer, vid enstaka tillfällen, men det hör till ovanligheterna, politiker brukar avhålla sig från sådant.
Man kan naturligtvis fundera på varför Burman väljer att framföra kritiken i fullmäktige, där motparten inte ges möjlighet att svara. Det vet han nog bara själv och förhoppningsvis kan det tillskrivas kontot ett olycksfall i arbetet.
Om inte handlar det om ett parti som söker väljarnas stöd vart fjärde år för att däremellan utan diskussion kunna styra och ställa efter eget behag.
Lorents Burmans företrädare på kommunalrådsposten, Bert Öhlund, hade för vana att inte lägga sig i landstingspolitiken. Därmed kunde han också undvika en del knepiga frågeställningar. Burman däremot skriver debattartiklar tillsammans med landstingets S-märkta toppolitiker. Då blir han också svaren kring Skellefteå lasarett skyldig.