Plötsligt stod det minsta riksdagspartiet mitt i händelsernas centrum.
På ett sätt som Kristdemokraterna sällan brukar göra.
KD:s riksting brukar inte ägnas någon omfattande massmedial uppmärksamhet.
Den här gången blev det annorlunda, mycket annorlunda. Det som på förhand såg ut att bli en ren formsak, att avslå motionerna om att verka för olika förändringar i decemberöverenskommelsen (DÖ), slutade med ett svidande nederlag för partistyrelsen och att DÖ gick i graven.
Men helgens KD-riksting i Västerås handlade om så mycket mer än bara DÖ. Partiet vill till exempel att Sverige ska gå med i Nato. Ett sensationellt beslut av ett parti som för bara två år sedan övergav sitt tidigare nej till förmån för att förespråka en ”förutsättningslös utredning”.
I samhällsmagasinet Fokus (nr 41/2015) talas det om ett beslut av ”bibliska proportioner”.
Det är ett beslut som lär sätta än större press på Socialdemokraterna i Nato-frågan. Den borgerliga linjen ”Sverige ska gå med i Nato” är betydligt ärligare än regeringens pakter, samarbeten och allianser med allehanda Nato-länder. Antingen är man med, eller så är man det inte.
Hans-Inge Smetana, ombudsman för Västerbotten, menade att Sverige på sikt inte kan stå utanför, men delegationen från länet valde ändå den försiktigare linjen; en utredning först.
En annan sak som Sverige och Europa på sikt inte kan vara utan är Norrbotniabanan. På rikstingets sista dag höll Hans-Inge Smetana ett brandtal för att byggandet av en kustnära järnväg från Umeå och norrut aktivt ska påskyndas.
Partistyrelsens linje var ett allmän hållet svar om behovet av välfungerade transporter, men att alla infrastruktursatsningar måste göras utifrån den samhällsekonomiska nyttan, och avslutade med den förra borgerliga regeringens krav som gör förverkligandet av Norrbotniabanan mer eller mindre omöjlig: att näringsliv, kommuner och regioner bidrar med betydande medfinansiering.
Med andra ord: betalar ni så bygger vi.
En märklig inställning med tanke på nya partiledaren Ebba Busch Thors oblyga flört med landsbygden, dess folk och hennes tal om att hela Sverige måste leva i sitt inledningsanförande.
Ett annat märkligt ställningstagande är att KD ska arbeta för samvetsfrihet för personal inom vården, till exempel att vårdpersonal ska få slippa medverka vid aborter av samvetsskäl. Kanske borde den vårdpersonal som inte vill utföra aborter fundera en stund över sitt yrkesval i stället.
KD:s riksting är slut. Det kommer att gå till historien som det riksting som tog kål på DÖ.