FOTO: ERIK MÅRTENSSON/TT
Så sent som i tisdags lovade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att han inte kommer att gå till val på skattesänkningar. Trots det framställde Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg det som att valet 2014 står mellan välfärd och jobbsatsningar à la S och alliansens skattesänkarpolitik, när partiledarna (och Damberg) möttes i en partiledardebatt.
”Det är dags för förändring”, sa Damberg – ett mantra vi kommer att höra till leda innan valrörelsen är slut. ”Stridshingsten” Reinfeldt (bilden) kontrade på sitt vanliga manér: ”S-politik leder till fler sjukskrivna, färre i arbete och högre bidrag. Därutöver är det oklart vilka S vill regera med”.
Det sista är inte helt sant. Det är allt mer uppenbart att S och MP pratat ihop sig och så länge de är ungefär lika stora som Allianspartierna, utgör de ett minst lika möjligt regeringsalternativ.
Lika uppenbart är det att Jonas Sjöstedt (V) vill vara med, på sina egna villkor. När Sjöstedt replikerade på Damberg levererade han den mysigaste repliken i mannaminne och betonade att det är ”vi” som måste lyckas där regeringen misslyckats. Den utsträckta handen möttes av en välvillig Damberg, men när Sjöstedt berömde Gustav Fridolin för MP-kongressens beslut om att välfärdsvinster ska återinvesteras i verksamheten, var den goda stämningen slut. Fridolin beskyllde Sjöstedt för att vara emot allt som inte är offentligt, medan MP endast vill ha bort ”avarterna”.
Under debatten missade Sjöstedt inte ett enda tillfälle att kritisera vinster i välfärden och det var alliansen som fick ta smällarna. Men när det var hans tur att äntra talarstolen bytte han stil. Sjöstedt klandrade de övriga partiernas – framför allt M och S – och deras samling i mitten, som han menar gör att politiken blir fokuserad på de osäkra mittenväljarna, och han framhåller Vänsterpartiet som ”ett riktigt arbetarparti”.
Historien förtäljer inte hur attacken går ihop med regeringsflirten med S och MP, som inte kommer att sluta slåss för mittenväljarna om inte Reinfeldt galopperar långt ut på högerkanten, vilket han inte kommer att göra. Både under onsdagens debatt och i Agendas partiledardebatt, visade statsministern att han är taggad och går in för sin tredje valseger. Tillsammans med övriga partier i alliansen satsar han på gamla meriter och skrämselpropaganda – hur blir det med kärnkraften om MP får bestämma?
I takt med att Annie Lööf (C) har börjat leverera i debatterna, något som de skickliga debattörerna Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) alltid gör, kan det mycket väl visa sig vara ett vinnande koncept. Om än ganska tråkigt.
Susanne Nyström
