Å ena sidan: Du är eftertraktad.
Å andra sidan: Vill du verkligen bli åtrådd på det här sättet?
Varje dag filmas och fotas människor mot sin vilja. Bankkortet berättar var och när du handlar. För några procents rabatt redogör butikskedjans bonuskort i detalj vad du köpt, vad du är intresserad av, så att företagen ska kunna skräddarsy reklamen – just för dig.
Men vem övervakar övervakarna?
För lite mer än ett halvår sedan berättade SVT att ett tiotal svenska städer vill införa ett system för kartläggning av besökarna via deras mobiltelefoner. Besökarna kan följas genom staden. Västerås är försöksobjekt för den nya tekniken.
En av de senaste trenderna är att kunderna ska kartläggas i butikerna. Övervakningskamerorna inte bara övervakar utan identifierar också besökarnas kön och ålder så att reklamen ska kunna anpassas – just för dig. Du är alltså eftertraktad som kund, frågan är om du vill vara det.
Oavsett var, när och hur denna skräddarsydda reklam dyker upp, och vem som är avsändare, finns det en gemensam nämnare: den tar inte den minsta lilla hänsyn till mottagarens vilja.
Det storebrorssamhälle som George Orwells beskrev i sin epokgörande framtidsdystopi ”1984” var redan delvis omsprunget av den tekniska utvecklingen och övervakningsivern redan det året. De senaste 30 åren har utvecklingen inte stått stilla, för att inte ta till stororden.
Det finns ett par grundläggande problem med övervakningssamhället. För det första handlar det om den personliga integriteten, för det andra om risken att information kommer på avvägar när enskilda företag samlar in och lagrar uppgifter som kan vara bra att ha för framtida bruk.
Samtidigt måste förlusten av personlig integritet vägas mot ökad trygghet. Samhället har inte råd att frånhända sig möjligheten att förebygga och klara upp brott som kamerorna möjliggör. Allt är inte svart. Men allt är inte vitt heller.
Så var går då gränsen?
På ett ungefär när du som kund blir registrerad och analyserad mot din vilja. Uppgifter som sedan enskilda företag använder i marknadsföringssyfte. För vad det egentligen handlar om är vad du som kund vill, vad du tycker är okej. Vill du få hem små rabattkuponger på produkter som du brukar köpa är det helt i sin ordning.
Men vill du slippa så ska du också ha möjlighet att göra det. Butiker som vill registrera sina kunder med övervakningskameror borde till exempel vara skyldiga att berätta att man gör det.
Själv har jag till exempel slutat använda kund- eller betalkort kopplade till ett enskilt företag.