Annie Lööf har klarat av att ena storstadsliberaler och landsbygdscenter. Foto: Erik Nylander/TT
När det stormade som värst kring Miljöpartiet i våras hamnade Annie Lööf bredvid en ledande MP-politiker i riksdagen: ”Jag vet hur det känns, men det går över”, tröstade centerledaren den av drev och krisrubriker slutkörda miljöpartisten.
Ibland är det lätt att glömma bort hur snabba vindomslagen kan vara i politiken. Det gick inte mer än ett och ett halvt år från att Centerpartiet höll på att slita sig själva i stycken över ett förslag till idéprogram till det att Lööf sommaren 2014 började ses som borgerlighetens stora stjärna.
När Lööf på måndagskvällen talar i Almedalen kan Centerpartiet beskrivas som ett liberalt parti byggt ovanpå en landsbygdsbaserad folkrörelse eller, om man så vill, ett parti där ideologiskt drivna marknadsliberaler ska samsas med pragmatiska kommunalråd. Det är en långt ifrån självklar allians.
Man kan skämta om att gränsen för Centerpartiets liberalism går vid mjölken. För Centerpartiet är det, som vi sett, en skillnad mellan att ge stöd till krisande industrier, som får klara sig på marknadens villkor, och ett krisande jordbruk som självklart bör räddas. Och så lär det förbli. För inget parti kommer helt undan sina rötter.
Vad Lööf lyckats med är dock att hålla ihop sitt parti och ge det en profil som både de liberala ideologerna i Stureplanscentern och partimedlemmarna i de traditionella C-fästena tycks vara nöjda med.
Marknadsliberalerna har fått putsa bort sina skarpaste kanter, samtidigt som många gamla centerpartister är glada över att partiet fått en idégrund, som är bredare än det rena landsbygdsintresset, att stå på.
Centerpartiets liberalism handlade länge om företagandets villkor – det område där marknadsliberaler och småföretagare har enklast att finna varandra.
Det senaste året har den emellertid allt mer kommit att förknippas med en liberal migrationspolitik. Medan övriga allianspartier ställt sig bakom en åtstramad flyktingpolitik, konstaterade Annie Lööf så sent som häromdagen att framtidens dom över den nya asyllagstiftningen ”kommer att vara tuff” ( Aftonbladet 27/6 2016).
Genom att hålla fast vid en generös asylpolitik, och konstatera att det är bättre att anpassa välfärdsstaten och arbetsmarknaden till en stor invandring än att stänga flyktingarna ute, har Centerpartiet stärkt sin ställning bland de väljare som är liberala i både ekonomiska och sociala frågor.
Många har påpekat att det dock kommit till priset av ökad splittring inom Alliansen och att det kommer att vara svårt för partierna att enas om en gemensam migrationspolitik.
Samtidigt ska man inte överdriva splittringen. Till stor del handlar den om olika tidsperspektiv. Medan övriga allianspartier talar om kortsiktiga behov av åtstramningar i migrationspolitiken, handlar Centerpartiets förslag om hur Sverige på lång sikt ska kunna vara ett land som är öppet för stor invandring.
Och som långsiktig viljeinriktning har idéerna om en reformerad välfärdsstat och lägre trösklar till arbetsmarknaden brett stöd inom Alliansen.
Svend Dahl